Staffan Lindberg är journalist på Aftonbladet och han har engagerat sig i mordet på Zaida Catalán i Kongo-Kinshasa 2017. Jag fick frågan om jag ville läsa hans bok om mordet och jag svarade med viss bävan ja. Jag och Zaida hade många gemensamma bekanta och vi har en gång mötts i en paneldebatt när hon var språkrör för Grön Ungdom. Därför kändes hennes död lite för nära och att läsa om det lite för jobbigt. Mordet på Zaida Catalán är utgiven på Ordfront förlag.
Vem mördade Zaida Catalán och varför? Staffan Lindberg reser till Kongo-Kinshasa för att försöka ta reda på det. Samtidigt har han fått tillgång till Zaidas efterlämnade dokument och mejl. Staffan Lindberg kommer över en penna med inspelningsstudion som ska ge honom ny och viktig information. I Kongog är allt långtifrån enkelt. Vid ett tillfälle tvingas Staffan i husarrest ”för sin egen säkerhet” när han egentligen hade inbokade möten.
Av allt att döma verkar det vara ett beställningsjobb från den kongolesiska regeringen. Zaida hade kommit en lokalpolitiker på spåren som beordrat våldtäkter på barn. Det var med största sannolikhet kampen mot detta som blev hennes död. Lokalpolitikern skulle senare dömas.
Förutom själva frågan om vem och varför så är boken en berättelse om en engagerad kvinna som levde sitt liv för att skipa rättvisa i världen. Staffan Lindberg ger ett mycket fint och personligt porträtt av en politiker som senare skulle bli människorättsaktivist på heltid. Det mest gripande är ett antal mejl från Zaidas pojkvän han skickade fån det att hon försvann till det att de hittat henne död.
Mordet på Zaida Catalán är alltigenom en personligt skriven bok och jag tycker att det ger en extra dimension till boken att läsa om författarens egna våndor av att resa runt i ett så farligt land som Kongo samtidigt somfru och barn är kvar i Sverige och är oroliga. Jag fick också veta hur författaren upplever ett bad i Kivusjön och kände genom hela boken att jag förflyttade mig till Afrika. Nu har jag aldrig varit i Kongo, men tänker att det finns vissa likheter mer Ghana och Senegal, där jag varit.
Jag grät många, många tårar under bokens första del. Sedan blev jag bara argare och argare. Efter jag läst boken är jag nog mest otroligt imponerad av Zaida Catalán. Arg såklart, men mest imponerad över vilken otroligt driftig kvinna hon. Hon fick saker gjorda, men hon var tyvärr på för farlig mark för det jobb hon gjorde.
