Jag hade inte helt läst ut Hanne-Vibeke Holst roman om sin far, Knud den store, men jag såg ändå fram emot att lyssna till henne när hon berättade om den. Eftersom slutet är tämligen känt, i alla fall för människor i Danmark, var jag inte så rädd för spoilers. Och du som tänkte dig att läsa boken som en roman, utan att ta reda på slutet innan, bör sluta läsa nu.
Jag har inte haft förmån att lyssna på hanne-Vibeke Holst förut och var mycket fascinerad över hennes entusiasm. Hon pratade högt och fort och skrattade mycket, trots att boken handlar om hennes egen uppväxt och bilden av fadern är föga smickrande. Hon berättade om sin far som mannen som kom från enkla förhållande och ville bli stor. Han såg sig som stor och bara det bästa var gott nog åt honom och sin familj. Detta trots att författarskapet inte inbringade så mycket pengar. Han fick istället leva på sin fru som drog in pengar via noveller i veckotidningar. Efter hand klarade Knud inte av sin frus framgångar och efter deras skilsmässa 1979 gick det bara utför. Han dog utblottat efter i cancer som direkt följd av ett långvarigt alkoholmissbruk.
Med boken har Hanne-Vibeke försökt att skapa en bild av sin far som hon insett att hon inte kände. Hon har långsamt byggt upp sin barndom igen, från faders synvinkel. Nu säger hon att det är det som står i boken som är hennes barndom. Hon hatar inte sin far idag, trots allt ont han gjort henne. Hon har istället försökt förstå honom. Resultatet – boken – är fantastiskt!
Jag får min bok signerad och Anna på och dagarna går… fotar för Kulturkolls instagram.
