Kort fakta
- Född 1941 i Reykjavik.
- Invald i Alltinget för det feministiska partiet Kvennalistinn 1983-1990.
- Kandiderade till Islands president 1996.
Guðrún Agnarsdóttirs feministiska gärning
Guðrún Agnarsdóttir föddes i Reykjavik 1941. På 60-talet utbildade hon sig till läkare vid Islands universitet, där det vid den tiden endast var 5% kvinnor som studerade. Hon åkte sedan till London och arbetade och fortsatte studera medicin och hon fick sin isländska läkarlegitimation 1978 och sin brittiska 1981.
Under 70-talet växte den feministiska rörelsen i större delen av västvärlden och så också på Island. Rödstrumperörelsen kallade sig de organiserade feministerna på Island vid den tiden. 1980 valdes Vigdís Finnbogadóttir till landets president och även om hon inte var sprungen ur den feministiska rörelsen så fick rödstrumporna en enorm skjuts framåt. 1982 upplöstes de och några medlemmar bildade ett kvinnoparti som ställde upp i Islands lokalval samma år. De fick två platser i två olika kommuner.
1983 ville partiet ställa upp till Alltinget, men det fanns stor oenighet bland medlemmarna om detta skulle tjäna feminismens intressen. Kompromissen blev ett nytt parti, Kvennalistinn, som ställde upp i valet. Medan Rödstrumporna var likhetsfeminister så fokuserade Kvennalistinn på kvinnors frihet och mer betonande av kvinnas särart. De var klassiska särartsfeminister där de ville uppvärdera det kvinnliga och jämställa det med det manliga, inte göra kvinnor till män som de ansåg att likhetsfeministerna ville.
Guðrún Agnarsdóttir var en av dem som valde att kandidera till Alltinget 1983 och blev invald. Hon satt för Reykjavik och hon drev frågor som rörde hennes profession; våldtäkt, AIDS och medicinsk forskning. I partiets strategi inför valet prioriterades en rad frågor; att hemmafruyrket skulle räknas som erfarenhet på arbetsmarknaden, decentralisering, bygga fler förskolor, satsa på konsten, högre löner för kvinnoyrken samt att jobba för fred internationellt. Erfarenheter från hemmafruar skulle tas tillvara för att bygga ett bättre samhälle. De var också emot tunga industrier och ville satsa mer på småföretag.
Under tiden i Alltinget samarbetade Kvennalistinn med olika partier till vänster. Partiet ställde upp i fyra val. 1983 fick partiet 5,5% och tre plaster och 1987 fick partiet hela 10,1 % och sex plaster. Efter det gick det sämre, 1991 fick de fem platser och 1995 lyckades återigen bara tre kvinnor ta sig in i Alltinget. 1998 gick partiet upp i ett antal andra vänsterpartier och finns sedan dess inte mer som ett enskilt kvinnoparti.
1996 var det presidentval och och då ställde Guðrún Agnarsdóttir upp som kandidat. Vigdís Finnbogadóttir var då avgående president och landet hade nu bara helt nya kandidater att rösta på. Guðrún ställdes bland annat mot Ólafur Ragnar Grimsson, som vann och sedan blev omvald fyra gånger. Guðrún fick drygt 26% av rösterna.
I efterhand säger Guðrun att hon inte grämer sig över förlusten. Hon är tacksam för sitt liv och hur det blev. Hon har varit med och format politik samt rest runt över hela Island och träffat folk som politiker. Idag är hon änka och har flera barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Guðrún Agnarsdóttir och jag
Jag har länge varit fascinerad av Kvennalistinn som så tidigt kandiderade till det nationella parlamentet och kom in. När jag var barn var de feministiska förebilder för mig. Nu är jag verkligen ingen säratsfeminist längre, men trots det kan man inte förneka deras betydelse för jämställdhetskampen på Island och i resten av Norden.
Jag har länge velat fördjupa mig i partiet och i någon av dess företrädare och det gjorde jag nu, när månadens land är Island i #kaffeochkulturvärlden. Det gick dock inte att skriva utan att använda sig av google translate, för de flesta källorna är på isländska. Jag fick ovärderlig hjälp av Metta, som själv är från Island, tack! Jag vill också lägga in en liten reservation för att jag kan ha missuppfattat något.
