Jag har kommit fram till del tre i min serie om mansplaining – män som förklarar saker. Här kommer ett mer klassiskt exempel på en man som kände sig tvungen att förklara något som inte var efterfrågat.
Män förklarar ibland saker helt oprovocerat och har inte alltid rätt. Ett mycket fascinerande tillfälle upplevde jag och min man i Göteborg för ungefär tio år sedan. Jag hade flyttat från Göteborg för ett kort tag sedan och vi stötte på en folkpartist som jag hade någon form av relation till, det vill säga jag kände honom och det var naturligt att stanna och prata lite och presentera min pojkvän. Vi stod lite fast på en gata eftersom ett demonstrationståg gick förbi. Jag minns inte om det var Ung vänster eller något till vänster om vänster, men folkpartisten tyckte sig tvungen att hålla ett föredrag för oss om kommunismens historia. Vi sa ungefär hej, hur är det nuförtiden, detta är min pojkvän Andreas och sedan kom föredraget.
Min man hade bara hunnit säga sitt namn och folkpartisten visste absolut inget om honom. Nu är det så att min make vet en hel del om historia och kommunismen, men tilläts aldrig kommentera svadan. Efter föredraget var han helt stum. Han kunde inte fatta att detta var en folkpartist och dessutom [hög politisk position]. Han var dessutom förbannad på att en man kommer och håller ett ovälkommet föredrag och dessutom påstår att Trotskij dog 1950, när han i själva verket dog 1940. Flera faktafel förekom.
Sammanfattning:
- Högt uppsatt folkpartist möter partikollega som flyttat och som presenterar sin nya pojkvän.
- Alla tre fastnar en stund i väntan på att ett vänster-demonstrationståg ska dra förbi.
- Folkpartisten håller ett föredrag om kommunismens historia.
- Folkpartisten har fel.
- Vi skiljs år för att aldrig träffas igen.
