Malta är ett oerhört konservativt land har Europas strängaste abortlagstiftning. Jag hoppas, men är inte särskilt hoppfull, på att kunna hitta litteratur om feminism på Malta nu i veckan. På engelska då, eftersom jag inte förstår maltesiska. En sak har jag förstått när jag läst om feminismen på ön är att den skett mycket bakom kulisserna, inte på gator och torg.
Jag har försökt att göra lite research om den maltesiska feminismen, men inte hittat så mycket. Inför denna resa 2020 skrev jag om feministen och den före detta presidenten Agatha Barbara, men så många fler maltesiska feminister har jag inte hittat. Jag ramlade dock över den här intressanta artikeln om den samtida maltesiska feministiska rörelsen.
På Malta är abort totalförbjudet och de maltesiska kvinnorna fick rätt till skilsmässa långt senare än andra europeiska länder, men någonstans verkar det gå långsamt framåt ändå. Nu är dagen-efter-piller tillåtna och en parlamentsledamot chockade hela parlamentet tidigare i år med en motion om av avkriminalisera abort. Det röstades ner såklart, men är ändå ett litet steg framåt. Det finns nu också även ett parti som är pro-choice!
Malta hade sämst kvinnorepresentation i sitt nationella parlament i EU och har nu en kvoteringslag för att jämna ut det. Kanske inte den lösning jag hade valt, men man ser i alla fall problemet och har lust att åtgärda det. Av den vuxna kvinnliga befolkningen i landet är andelen som jobbar eller aktivt söker arbete, mindre än 50%, men det är mer än vad det har varit. Nu finns möjlighet till barnomsorg.
Det låter hoppfullt med förändring och vi får se vad jag kan läsa mig till på plats!
