Igår skrev jag om en klassiker och idag handlar det om en svensk modern klassiker. Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell var oerhört uppskattad när den kom och vi har väl alla gråtit över den bitterljuva kärleken mellan Rasmus och Benjamin i åttiotalets Stockholm, som båda får hiv.
Jonas Gardell återkommer ofta till att det var de vackra som sjukdomen tog, underförstått de vackra för att de var mest populära och fick ligga mest. Rasmus, en vacker pojken från en avkrok Värmland som kommer till Stockholm äntligen får leva ut och vara den han är. Benjamin, den av Jehovas vittnen förtryckta pojken som träffat Ramus, blir kär och lämnar sekten. Båda beskrivs som vackra och porträtteras i TV-serien av Adam Lungren och Adam Pålsson. Deras kärlek lämnar få oebrörda.
Det är fint och det är alldeles fruktansvärt sorgligt. Det enda jag måste skicka med om du inte redan läst boken är att det ofta blir väl sentimentalt. Men skriva med driv kan Jonas Gardell så du läser snabbt ut alla tre böcker. Dock utgår jag ifrån att de flesta av er redan läst böckerna och sett TV-serien.
