Idag kommer vi till en stor favorit hos mig, Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café av Fannie Flagg. Jag såg filmen före jag läste boken och eftersom den kom tidigt nittiotal, var det inte så att jag uppfattade den lesbiska kärleken. Den var ganska diskret, men med nya – mer moderna – glasögon är det svårt att missa att Idgie och Ruth verkligen älskade varandra mer än som vänner.
Det är 20-tal i den amerikanska södern och det är ett rasistiskt och patriarkalt samhälle. Idgie och Ruth var alltid på de svagas sida. Det gjorde att de hade många vänner, men också många fiender. Beslutet att servera även svarta i caféet gillades inte och efter lite väl många hot från Ku Klux Klan, fick de krypa till korset och servera dem på baksidan.
Det är när Ruth kommer tillbaka till Idgie efter att ha flytt sin våldsamme make, som vi förstår att det är mer än bara vänskap mellan dem. Det är lustigt såhär i efterhand, att jag inte uppfattade deras kärlek när jag läste det första gången. Att homosexuell kärlek i litteraturen var så ovanligt så sent som på 90-talet var väl en förklaring, antar jag.
