Lucka 17: Slavenka Drakulic

Kort fakta

Född 1949 i Rijeka, Kroatien
Gift med DN:s krönikör Richard Swartz
Bor i Stockholm och på Istrien

Slavenka Drakulics feministiska gärning

Slavenka Drakulic är född och uppvuxen i forna Jugoslavien, närmare bestämt i nuvarande Kroatien. Hon har en fil kand i sociologi och litteratur från universitet i Zagreb. Hon gifte sig tidigt och fick en dotter när hon endast var 19 år. Hon är journalist och författare. Hennes dotter är idag också en framstående jouranlist.

1990 lämnade hon Kroatien av politiska skäl. Hon och fyra andra kroatiska journalister anklagades för att vara ”häxor” och att de ”våldtog” Kroatien. Orsaken var att de, enligt artikelförfattaren Slaven Letica (rådgivare åt dåvarande president Tudjman), inte såg serbiska våldtäkter i krig som systematiska, utan pratade om ett generellt problem att kvinnor våldtas i krig. Det var att försköna serbernas brott. Efter den artikeln fick Drakulic ta emot dödshot och blev utfryst av sina vänner. Hon flyttande då till Wien, där hon träffade den svenska utrikeskorrespondenten Richard Swartz, som hon gifte sig med 1993.

I mitten av åttiotalet gjorde Drakulic en reportageresa i flera östeuropeiska länder för Ms Magazines räkning och det var efter den resan som hon gav ut boken Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna (på svenska 1994), om kvinnor i kommunistiska Östeuropa. I förordet till den svenska upplagans rättar hon sig och säger att det överlevde, men de har fortfarande inte kommit över kommunismen.

Hon har skrivit både romaner och reportageböcker och när hon skriver romaner skriver hon på kroatiska, medan reportageböckerna skrivs på engelska. Hon är starkt kritisk mot kommunismen och hon har skrivit om hur det är att leva i ett kommuniskt land. Vardagslivet präglar flera av hennes berättelser i reportageböckerna. Hon har även skrivit om kriget på Balkan, främst i hennes kanske mest kända verk Balkan Express från 1993. Hon har också skrivit en bok om makthavarna i forna Jugoslavien och hur de haft det i fängelset i Haag, Inte en fluga förnär (2004). Efter den blev hon sugen på att skriva om folk som gjort något positivt istället och skrev boken Den rena godheten, om människor som ger liv genom att skänka organ (Drakulic har själv fått en njurtransplantation).

Idag bor hon i Stockholm och ibland på Istrien i hemlandet Kroatien. Hon skriver då och då för Dagens Nyheter och i år fick hon Svenska Dagbladets Europapris tillsammans med sin man ”för att de, var för sig och tillsammans, genom sina internationellt uppmärksammade böcker och artiklar fördjupar kunskapen om Europa och inspirerar till ett gemensamt samtal om kontinentens historia, samtid och framtid”.

Slavenka Drakulic och jag

Ibland undrar man var man har huvudet någonstans. I många år har Drakulics böcker om livet i Östeuropa varit mina favoritböcker. Så var det först igår när jag bläddrade lite i en av dem som jag insåg att många av dem handlar om kvinnor. I början var Feministbiblioteket mycket snävare än det är idag och jag gjorde bedömningen då att hennes reportageböcker om Östeuropa inte platsade här. För länge sedan borde jag omprövat det. Men bättre sent än aldrig. Recensioner av tre av mina absoluta favoritböcker kommer inom kort.

Böcker av Slavenka Drakulic som jag läst och recenserat

Som om jag inte vore där 1999

Till sängs med Frida 2007

Böcker av Slavenka Drakulic som jag läst, men inte recenserat än

Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna 1991

Balkan Express 1993

Café Europa 1996