Idag för fem år sedan friade jag till min man. Trots att det är 2011 nu så är det fortfarande många som höjer på ögonbrynen för det faktum att jag ”tog saken i egna händer”. För mig var det aldrig viktigt att det skulle vara jag som friade för att bli någon slags feministisk förebild på den fronten, men för mig var det viktigt att det inte skulle spela någon roll vem som friade till vem.
Nu är det väl så att de flesta gemensamt kommer fram till en förlovning och kanske inte ställer till med det lilla spektaklet som ett frieri är, men jag har alltid lockats av tanken på att någon av oss skulle ställa frågan lite oförberett till den andra. Jag är så pass oromantisk lagd att jag kommunicerade detta till min dåvarande pojkvän. Kommunikation är a och o i ett förhållande och när det kommer till att planera sin framtid så är det viktigt att man har pratat igenom saker och ting. Därför förstår jag att man resonerar sig fram till en förlovning istället för att fria. Man kan dock prata om saker och ändå fria och det var det jag gjorde. Jag väntade inte till skottdagen, då jag anser att kvinnor inte bör begränsa sig till en dag vart fjärde år.
Jag tycker att fler kvinnor borde fundera på att fria eller åtminstone ta upp äktenskap för diskussion. Alltför många sitter hemma och väntar på ett frieri utan att den tilltänkte har en aning om det. Det är inte kul för den som väntar och det är inte schysst mot den som förväntas fria. Har man romantiska föreställningar om hur saker och ting ska vara så måste man förmedla det till den andra, och jag kan lova er att trots att jag gjorde det så blev frieriet inte det minsta oromantiskt eller oöverraskande. Att leva mer jämställt innebär inte att man ska plocka russinen ur kakan och förvänta sig att allt som är till ens fördel ska vara självklart, medan man kämpar för rättvisa på alla andra områden.
Slutligen vill jag säga att jag inte tog någon sak i egna händer, jag såg till att min man fick vara med om något som ganska få män får vara med om – att bli friad till. Och vad jag vet är han rätt så glad över det.
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Oj. Jag har aldrig ens tänkt på det där med frieri. Vi bestämde oss för att vi ville förlova oss, köpte ringar (utan datum i till guldsmedens stora förtvivlan) och hade ringarna ett tag hemma innan vi satte dem på fingrarna. Vi har bestämt att vi skall gifta oss, för vi vill vara gifta, men när det blir, det vet vi inte. Det juridiska, eftersom vi har huset tillsammans har vi löst med testamente som ger samma juridiska situation som om vi vore gifta.
Nu när jag läste ditt blogginlägg så kom jag att tänka på det där med frieri… alltså – jag har aldrig tänkt på det förut riktigt, att det nog är så det är vanligt att det går till när man skall gifta sig.
Jag tror inte att majoriteten förlovar sig efter ett frieri, men det finns onekligen många som förväntar sig ett frieri utan att ha kommunicerat det med sin partner och det blir aldrig särkillt lyckat.
Det är alltid bra att vara gift, men det går ju också att lösa det som ni gjort med testamenten. Jag tyckte att bröllopet var en jättekul fest, så jag kan verkligen rekommendera att gita sig ;o)
Jag har hört för unga kvinnor i dag är det otänkbart att fria och de förväntar sig ett ”riktigt” frieri med fall på knä och ring i ask. Har väl sett för många amerikanska filmer? Har alltid förvånat mig över att ringen passar!
Det är nog så för många och det roliga är att de är också väligt intresserade av att ringen är perfekt och att pappa tillfrågats innan. Jag undrar hur många av dessa frierier som kommer till spontant.
Jag var också den som friade (på lördag för sex år sedan) och även jag har mötts av förvåning. Han blev glad hursomhelst och sade ”ja” så jag ser det inte heller som att jag ”tagit något i egna händer”.
Något annat som många människor förvånas av, ännu idag en bit in på 2000-talet, är att det är jag som äger (kör, byter däck på och fixar med) bilen och inte min make.
Fördomar finns det verkligen gott m. Häromdagen fick jag höra att det bra är kvinnor som bryr sig om detaljer på bröllop. Jo, det är garanterat majoriteten, men det finns visst män därute som värnar om detaljer.