Ebba Lindsö har skrivit en bok om sin tid i Svenskt näringsliv och hur hon, som kvinna, har behandlats av maktens män. Boken Livet, makten och konsten att vara sig själv är en personlig reflektion om hur det gick till när hon valdes till VD för Svenskt Näringsliv och hur hon fick avgå. Ett annat tema i boken är den sk AMF-affären när hon blev anklagad för att ha klubbat igenom ett orimligt pensionsavtal. Jag blev intresserad av boken därför att jag var övertygad om att Lindsö blev annorlunda behandlad än vad hon skulle ha blivit om hon hade varit en man, en tes hon själv driver i boken. Detta tema var hon bra på att förmedla. Hon beskriver det hon har varit med om ur en kvinnas ögon och hon skriver också om att hon känner mycket med Wanja Ludby-Wedin som hon delar många erfarenheter med. Boken är intressant, men utöver temat om hur hon som kvinna har behandlats, var det kanske inte den revolutionerande avslöjande boken man kunde förledas att tro att den skulle vara. Bokens form är ganska rörig med berättelser hit och dit och tankar i kursivt och det är inte helt uppenbart vad som är vad. Lindsö är också på sina ställen lite oklar i vilka prioriteringar hon hade velat göra i livet. Den som är intresserad av Svenskt näringsliv och AMF-affären bör läsa boken, men andra lär inte ha så mycket behållning av den.
Läs mer om boken och Ebba Lindsö:
Albert Bonniers Förlag
Dagens Industri
Expressen
Johnny Munkhammar i Expressen
Lena Magnergård på Newsmill
Sveriges Radio
7 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
I intervjuerna de senaste dagarna slår det mig att Lindsö beskriver ett klassisk feministiskt dilemma. Män som underminerar och förminskar henne i en klassiskt mansdominerad miljö. Hon drar dock inte några politiska slutsatser av det utan lägger mycket ansvar på sig själv för det som hände på Svenskt Näringsliv.
Jag tycker att hon i boken skyller på männen i hennes närhet också, även om mycket skuld ligger på henne själv. Klassisk feminism varvas med klassisk kristmokrati igenom hela boken och hon är allämnt förvirrande i sina politiska åsikter, tycker jag (hon kallar sig socialliberal, men anser att KD är bästa partiet).
”kristmokrati” – kul ord, verkligen… 😉
Intressant bok, som väckt en annan diskussion – var går gränsen för publik diskussion om barn, och varför är det bara mammorna som diskuterar i detta fallet (tänker närmast på detta http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/28/l-mna-mina-barn-utanf-r-din-vendetta-ebba).
Länken verkar tyvärr inte fungera, men jag håller helt med dig om att det är synd att det bara är mammor som verkar diskutera dilemmat barn och jobb.
http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/28/l-mna-mina-barn-utanf-r-din-vendetta-ebba
ska länken vara. Jag har själv inte läst boken. Tänkte du på att hon hängde ut bonusbarnen?
Nej, det tänkte jag inte så mycket på. Men det var verkligen en intressant reflektion!