Häromdagen var jag på Kulturhusets bibliotek på Plattan i Stockholm. Där har de inte delat in böckerna strikt efter genre och enligt bibliotekens klassificering. De har istället sina egna indelningar.
Här står Berättelser. Det är mestadels romaner från den del av världen som vi är vana att läsa böcker ifrån.
Här är Världsliv. Där kan du hitta böcker från delar av världen som många kanske aldrig läst från förut.
Vad tycker ni andra, bra eller förvirrande? En del av mig säger att det är helt uppåt väggarna att blanda biografier med romaner, men en annan del (en kanske större del), älskar det. Det är helt klart fantastiskt för att få inspiration, i alla fall om man vill läsa om människor i andra delar av världen och där genre inte spelar så stor roll. Jag är lycklig att få bo i en stor stad som gör det möjligt att ha ett sådant bibliotek som komplement.
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
”Jag är lycklig att få bo i en stor stad som gör det möjligt” Ja just det.
I debatten om inflyttningen till städerna borde det framhållas att det inte bara är jobben som gör att de unga,främst unga kvinnor,gärna vill bo i storstad.
Författare
Nej, det är betydligt mer. Det rika kulturlivet och möjligheten av träffa massor av människor var anledningen till att jag drömde om Göteborg när jag gick på gymnasiet i Lidköping.
Jag blir helt galet frustrerad av såna här godtyckliga hylluppställningar! Jag vill ha ordning och reda! Men så har jag också sprungit på bibliotek så mycket att jag har svenska katalogsignum i ryggraden. Jag hinner knappt tänka ”biografi” innan jag slår över till att tänka ”Lz”.
Författare
Haha! jag är egentligen lika anal som du, men efter att ha blivit tokirriterad över att hitta Ingrid Betancour bland vad jag trodde var skönlitteratur (”världen”) svalde jag förtreten och insåg fördelarna. Det är inte ett bibliotek att leta efter en specifik bok på, utan mer ett ställe att hitta inspiration och böcker man inte tänkt på. Det funkar, jag lovar 🙂