I början av isoleringen bestämde jag mig för att hålla i att jag bloggade varje dag. Jag kände att jag var tvungen att ha någon fast punkt i tillvaron, när jag inte fick gå till jobbet och mitt hem egentligen inte var mitt. När vi flyttade tänkte jag att jag fortsätter så länge jag orkar och nu har det gått 500 dagar utan avbrott!
Det ÄR faktiskt någon som håller mig fast i det normala, att planera ett blogginlägg varje dag. Jag jobbar, tar hand om mina barn och träffar nästan bara vänner online. I en sådan tid har det varit viktigt för mig att planera mitt skrivande och försökt komma på något vettigt varje dag. Bäst mår jag när jag ligger långt fram i planeringen och har flera tidsinställda inlägg.
För ett knappt år sedan oroade jag mig för sommaren för att vi saknade boende i juli. Jag längtade efter vårt hus så mycket att det knappt var hanterbart. Nu ordnade sig allt under sommaren och det var fantastiskt att flytta in, men i längden räckte inte detta. jag behöver mer för att fungera som människa. Sommaren vet vi blir helt ok, då vi kommer att kunna vara mycket på landet. Svärfar är vaccinerad så vi kommer att kunna bo ihop.
Sedan har vi vårt hus och det är förstås underbart. Vi var på Ikea och köpte utemöbler idag. Vi kunde inte köpa det i augusti förra året, för allt var slut. Vi kunde inte ens köpa studsmatta till barnen, för det var slut överallt. Nu är studsmatta inhandlad (dock ej monterad) och vi kommer nästa vecka att ha både en matplats och utelounge och jag har köpt en billig Baden Baden-stol för solhäng med en god bok. Jag ska göra en frukostplats också eftersom vi köpte extra många stolar (någon gång får man väl ha fest???).
Det kommer att bli bra det här, frågan är fortfarande när. Till dess kommer jag att fortsätta blogga varje dag.
