Aslı Erdoğan är en av Turkiets främsta författare. Hon är också människorättsaktivist och har nyligen suttit fängslad för att hon skrivit kurdvänliga kolumner, eller har haft samröre med terrorism, som det hette. I Inte ens tystnaden är längre vår egen (Rámus förlag) skriver hon om Turkiet och om hennes politiska kamp för demokrati och rättvisa.
På ett poetiskt språk skriver Erdoğan om det som sker i Turkiet. Oskyldiga fängslas, människor tystas och åsikter är för obekväma för regeringen. Våld och polisbrutalitet är en del av vardagen. Situationen i Kurdistan är kanske det värsta att prata om ifall man stödjer kurderna. Språket gör att jag nästan fick för mig att det var poetiskt skriven skönlitteratur och inte sakprosa.
Det är så vansinnigt skrämmande det som händer i Turkiet. För Erdoğan är det ett måste att kämpa emot. För att hon ska kunna leva vidare och leva med sig själv, måste hon fortsätta att protestera, annars blir hon en del av förtrycket. Det är verkligen gripande att läsa hennes texter och det är sådana som henne som gör skillnad. Du som inte vet hur livet kan vara i Turkiet, med våld och förtryck, bör verkligen läsa den här boken. Ja, alla andra också för den delen!
Själv är jag nu otroligt sugen på hennes övriga författarskap. Jag har redan införskaffat en av hennes romaner och den ska jag snart sätta tänderna i.
