Det är lördag och därmed lite festligare, men jag fyller fortfarande år det otroligt osexiga datumet den 25 februari. Ibland skiner solen och ibland finns det vår i luften, men alltid vet jag att det bara är tillfälligt. Många, många bakslag ska ske innan någon verklig värme kommer. Ändå är det något tröstande att fylla år under årets kanske tråkigaste månad.
Igår var årsdagen för kriget i Ukraina och förra årets 45-årsdag präglades såklart mycket av det. Dessutom var jag kvar på ett jobb jag skulle sluta på och det finns roligare saker än att vänta på att få börja det nya roliga jobbet. Sedan dess har det ju hänt en hel del på den fronten. Jag har bytt jobb igen och kan nu titulera mig chefredaktör. På det sättet är livet mycket bättre då än nu, men jag hade ju önskat mig fred i Ukraina också.
Idag blir det Pinchos med familjen, inte kanske för att det är det godaste jag vet, utan för att det är gott, roligt och barnen älskar det. Vi måste hinna hem till mello så det blir en tidig kväll ute. Sen kan ju jag som vanligt gå och lägga mig när jag vill och det blir nog senare 🙂