Idag är det 50 år sedan ABBA vann Eurovision Song Contest med Waterloo i Brighton. Jag var inte född då, men jag skulle bli ett stort ABBA-fan under mina tonår. Sedan kom ABBA Gold och helt plötsligt var ABBA hippa igen. Att jag tyckte om ABBA innan ABBA Gold skulle jag mer än en gång påpeka för den råkade vara i närheten.
ABBA har betytt mycket för mig och det var oerhört coolt att de kom ut med nytt härom året (även om det inte alls kunde mäta sig med det gamla). Jag önskar mig en resa till London och en biljett till ABBAtarerna, men det känns lite för dyrt och för omständligt för något som egentligen bara jag i familjen uppskattar.
I den här familjen uppskattar vi Eurovision, så mycket att vi anser det vara något man firar. Jag firar lite extra ikväll eftersom detta jubileum är något alldeles extra. När jag får möjlighet ska jag gå och köpa specialdesignade frimärken dagen till ära. De är designade av min vän Eva Wilsson, vars namn ni kan se på insida av många böcker efter ordet ”omslag”. Om hur hon valde motiv till frimärkena svarar hon:
– Enkelt! Jag gjorde två små skivomslag med ABBA, då och nu. Ett porträtt är från vinsten för 50 år sen, och dagens porträtt visar gruppen utanför ABBA Arena i London. En rolig detalj är att ABBA-medlemmarna är placerade i spegelvänd ordning på frimärkena. Och så har vi den ikoniska stjärngitarren…
Foto: Postnord. Går att köpa här.
Familjens favoriter
Jag avslutar med att bjuda er på familjens ABBA-favoriter. Observera att detta är spontant svarat och inte ett genomtänkt svar efter femton genomlyssningar av ABBAs hela utgivning. Dessutom tillät jag inte att två svarade samma låt. Vilken är din favorit?
Jag: One man one woman (The album)
Andreas: Under attack (enbart singel)
Hugo: Waterloo (Waterloo)
Selma: Mamma Mia (ABBA)
