Jag har en mammaledig vecka den här veckan. Det ärt lite annorlunda än sist, i mitten av mars. Nu är det mest att fara runt och se till att Hugo inte river stället. Dessutom blir han helt ogörlig om han inte får sova ordentligt. Bästa sättet att sova är att promenera. Idag förenade vi nytta med nöje och begav oss till stadsbiblioteket för att jag skulle få lite nya böcker till mitt Norden-projekt (man kan ju inte köpa allt). Jag är sällan på bibliotek och det kan låta konstigt för en virtuell bibliotekarie men det har två orsaker. 1 jag är urkass på att lämna tillbaka böcker när jag måste ta en omväg och 2 på riksdagsbiblioteket kan jag låna genom att beställa boken via internposten och återlämna på samma sätt.
Denna pampiga entré kunde vi inte nyttja eftersom Hugo fortfarande sitter i vagn. Bakvägen fick duga för oss.
Jag började i det underbara rummet med skönlitteratur. Tyvärr fanns inte den enda bok jag skulle ha här, Märta Tikkanens Män kan inte våldtas. Men den är beställd och då kommer den till Luma bibliotek här i Sjöstan så jag slipper göra om utflykten. Detta till en ringa kostnad av 20 kr.
Det är viktigt att vara tyst på bibliotek.
Lyrikrummet är det mest fantastiska på biblioteket. Det finns två små rum, en med gammal lyrik och en med modernare. Det är lågt till tak och ett litet skynke som kan dras för. Dessutom får vi njuta av denna lilla statyett föreställande Gunnar Ekelöf i rummet med modern lyrik. Här hittade jag inte bara vad jag sökte, som var en diktsamling där Vilborg Dagbjartsdóttir ingick, utan också Elfride Jelinek och en diktsamling av Ho Chi Minh (!).
När jag lämnat H, skönlitteratur, begav jag mig till O, samhällsvetenskap. På hyllorna ojha finner man kvinnohistoria och kvinnoforskning. Jag hittade inte vad jag sökte för Berit Ås lilla häfte om härskarteknikerna fanns hos bibliotekarien och boken ni ser bredvid var så oeftertraktad att den inte varit utlånad sedan 1990 och därför förvarades i magasin. Jag är glad att kunna bidra till att läsa böckerna ingen annan vill läsa. Boken heter Navaranaaq og andre och är en bok om de grönländska kvinnornas historia, skriven av Mâliâraq Vebæk. Hon var den första kvinnan att ge ut en bok på grönländska (den fanns tyvärr bara på grönländska i stadsbibliotekets magasin).
Nästa stopp vad avdelningarna G, litteraturvetenskap och L, biografier och det rummet såg mer ut som ett universitetsbibliotek. Jag hittade i alla fall vad jag sökte, Selma Lagerlöfs brev till Valborg Olander och Ami Lönnroth pratar med Berit Ås.
Jag känner mig nöjd och lånar mina fynd. Det bästa med bibliotek är att jag får utlopp för mina shoppingådra, samtidigt som det är gratis (eller nästan i alla fall, notan kommer gå på 20 kr när boken av Tikkanen kommer till Luma).
Jag och Hugo får ta hissen. Där görs det reklam för böcker och annat om olympiska spel. Jag valde att ignorera detta eftersom jag aldrig skulle orka bära hem alla böcker om jag fick gå lös på OS-böcker.
Nästa gång kanske jag får äran att använda denna fina väg upp till skönlitteraturen, men det kanske dröjer, för det bästa av allt är att jag får lämna tillbaka alla böcker på Luma här i sjöstan :).
UPPDATERAT
Min vän kommunikationsansvarig för Stockholms stadsbibliotek (som tyvärr inte hade möjlighet att träffa oss idag) upplyser mig om att det är 10 kr och inte 20 kr det kostar att reservera böcker. Så mycket bättre!
