Nu har vi kommit hem från Paris. Det har varit en fantastisk långhelg med svärfamiljen och barnen har fått uppleva både kusinhäng och en stor portion kultur. Det finns massor att säga om situationen med turister i Paris, som av allt att döma känns hel ohållbar. Jag ska återkomma till det, men jag har först en tidning att göra (ni som inte vet, jag jobbar på en politisk veckotidning numer och varje tisdag går vi i tryck).
Resans höjdpunkter var dels när sonen fick åka upp till översta våningen i Eiffeltornet och när samma son fick syn på Mona Lisa på Louvren. Hans entusiasm var oslagbar. Vi andra var också med, men min entusiasm över ösregn och blåst 300 meter upp i luften, var inte lika stark som den Hugo upplevde. Det kan jag säga utan överdrift. Dessutom är det något med kända torn som inte längre är så höga jämfört med annat . Har man suttit på barer i Asien i ännu högre torn så, ja, då tappar det lite sin glans. Dessutom ska konst inte avnjutas tillsammans med hundratusen bucketlist-turister.
Vår lilla tjej hängde mest med sin jämngamla kusin, men även hon hade smittats av brorsans entusiasm för sevärdheter. Hon tar numer till sig allt hon hör och ser och när jag talade om för henne att han som målat Mona Lisa, hade målat tavlorna vi tittade på just nu sa hon ”va? är det Leonardo da Vinci som målat Mona Lisa?”. Hon hade antagligen hört någon minut tidigare att han var konstnären till tavlorna. Men ändå, hon är bara snart sju år och redan lägger hon allt på minnet.
Jag har längtat efter min säng och framförallt min kudde och nu är det dags att återförenas med dem. Det har varit långa dagar och jag ska berätta mer om det kulturella på resan. Men först ska tidningen gå i tryck!
