På bokmässan 2021 träffade jag Simona Mohamsson, aktuell med boken Hongkong R I P på Silc förlag. Jag träffade henne efter att hon varit med i ett seminarium med Moa Kärrstrand (moderator) och demokratiaktivisten Tao Chan som är född i Sverige, men har bott både här och i Hongkong. Simona Mohamsson är liberal politiker och Hongkong R I P är hennes debutbok.
Simona Mohamsson
Situationen in Hongkong
När Storbritannien skulle lämna tillbaka Hongkong till Kina den första juli 1997, skrevs ett avtal mellan länderna om att Hongkong fortsatt skulle få åtnjuta visa demokratiska rättigheter och friheter. De senaste åren har mycket hänt i Hongkong som går emot avtalet. Säkerhetslagen, som infördes mitt under pandemin, kom olyckligtvis är det var som skörast i Hongkong och innebar bland annat att vita papper och paraplyer kan vara förbjudna. Det kan påminna om demokratirörelsen och anses skadligt. Tao Chan underströk i seminariet att det Kina gör nu är att bryta mot internationell lag. Avtalet som slöts 1997 är Hongkong skulle återgå till Kina, skrevs under av Margaret Thatcher och Deng Xiaoping.
Det som Kina först försökte göra i Hongkong var att ändra i skolsystemet. Mandarin skulle sakta men säkert ta över efter kantonesiska. Det gjorde många hongkongbor förbannade då kantonesiska är de flestas modersmål i Hongkong. Sedan har Kina skjutit fram valet och passat på att ta bort alla prodemokratiska kandidater från valen. Då finns det inte mycket kvar att rösta på om man inte stödjer kommunisterna.
– Jag vet inte hur mycket val det är när man bara har olika nyanser av Kinatrogna att rösta på, säger Simona och skrattar.
Simonas intresse för Hongkong
Att Simona blev intresserad av Hongkong var lite av ett bananskal. Via Liberala ungdomsförbundet fick hon kontakt med det nu olagliga partiet Young inspiration. Före protesterna i Hongkong från 2014 hade hon mer tänkt staden som en cool filmstad, men demokratirörelsen fick henne att läsa på och lära sig mer om staden. Hon tyckte att det var så fantastiskt att folk gick man ur huse för att demonstrera.
– Jag tyckte att det var så häftigt att en rörelse kunde vara så gränslös i form av att det inte är kopplat till klass eller ålder, utan två miljoner gick bara ut och tog gatan, säger Simona.
Det Kina nu försöker göra är att ändra människorna i grunden, själva tankesättet så att Hongkong blir som vilken kinesisk stad som helst. Går det verkligen att göra så? Kan man ta demokratin ur människorna?
– Människor kommer såklart slåss och göra motstånd, vilket Hongkong är ett bevis för. Men börjar man ändra för mycket, såsom att ta bort böcker från biblioteket och censurera filmer som berättar en annan historia, så kommer ju en ny generation formas. Det finns dem som aldrig får lära sig historien.
Ljus i mörkret
Simona pratar om om Kina och var de gör med sina medborgare och med Hongkong och jag är tvungen att fråga henne om allt bara är mörker.
– Människor orkar fortsätta att kämpa och protestera och de är ljuset. Även om de inte bor kvar i Hongkong för att de tvingats i exil, så ger de aldrig upp. Det är någonting vackert i att människorna där riskerar sina liv för sin stad. Sedan finns det även ett ljus i att omvärlden börjar intressera sig för Hongkong och vad som händer där.
Sedan diskuterar vi om Kina och att omvärlden måste fundera över hur relationen med Kina, med en så stor och mäktig diktatur, ska se ut. Kina är inte bara ett land långt borta, utan kan komma ganska nära oss. Det visar bokmässan med den tomma stolen och den ständiga inbjudan till den göteborgska författaren Gui Minhai som sitter fängslas i sitt födelseland Kina. Han kan inte komma hit för att Kina fann honom obekväm.
Gui Minhais och Dawit Isaaks stolar på bokmässan 2021
Reaktioner på boken
Simona har fått mycket ros efter att boken kom ut. hon har fått ett seminarium på bokmässan och varit med i Svenska Dagbladets ledarpodd och pratat om situationen i Hongkong.
– Det har varit oroligt roligt, men också en lättnad att jag inte längre behöver bära på de här berättelserna ensam. När folk läser boken så är jag inte längre ensam om att veta hur de här människorna har det.
Men alla är inte glada. Några är jättearga och argast av dem alla är kinas ambassadör i Sverige (numer före detta ambassadör), Gui Congyou. Han har skrivit flera mejl till Simona där han anklagar henne för att sprida lögner.
– Jag borde kanske vara glad över att jag har irriterat kommunistpartiet, då har jag väl gjort någonting sätt, säger Simona och skrattar.
Fortsatt kontakt med aktivister
De aktivister som är med i boken har Simona i stor utsträckning fortfarande kontakt med. Hon har mejlat med dem sedan långt innan att hon visste att deras berättelser skulle kunna bli en bok. Nu har säkerhetsläget ändrats så att flera måste vara extra försiktiga och kan bara kommunicera via krypterade appar och andra sitter helt enkelt fängslade. Många av dem som flytt mår inte så bra idag.
– Det som är så hemskt är att många av dem som tvingats fly, har fått fly i en tid då stora delar av världen är nedstängd och många länder varit i lockdown. Flera känner sig otroligt ensamma i sina nya länder.
En aktivist, som är med i boken, flydde till London och hade under hela tiden där bara sett sitt kvarter, så ensamheten är väldigt påtaglig både hos dem som är kvar och instängda i Hongkong och dem som flytt. När man är långt borta från vänner och familj och samtidigt inte kan fylla på med nya vänner i det nya landet så blir det oerhört jobbigt.
Omvärlden måste reagera
Avslutningsvis frågar jag Simona om hur det kommer att gå för Hongkong.
– Jag är en obotlig optimist, men som Tao Chan sa på seminariet så kanske det måste bli mörkt innan det blir ljust. Nu är det en mörk tid, men jag tror att Kina underskattar hongkongborna. Det kommer alltid att finnas ett motstånd och omvärlden måste reagera förr eller senare.
