Idag är det nyårsafton och i min lilla familj har vi inga storslagna planer. Vi har dock köpt storslagen mat och storslagen dryck på den svenska monopolet (det som fanns när man kom dagen före nyårsafton) och fyra bingolotter. Hade Hanna 15 år hört detta skulle hon förfärat undrat varför i herrans namn då.
Jag känner mig ovanligt sliten. Detsamma gäller för övriga i familjen. Vi orkar helt enkelt inte dra igång något stort firande. Detsamma verkar gälla för många som vi känner. Nyår är en märklig högtid där det känns stelt att vänta på tolvslaget efter middagen, trots att man aldrig lägger sig före midnatt i vanliga fall. Nu tillåter vi oss att äta och dricka gott som om vore det en födelsedag eller nåt. Det kommer i alla fall inte att bli stelt.
Bäst i år och det jag lever på än, var vår bilsemester till norra Polen och Rügen i somras, En reservsemester som blev så bra. Nu är vi ute i god tid och innan lovet är över tänkte vi boka vår planerade resa till Balkan. Jag har redan hittat ett fint boende i Montenegro som jag hoppas att vi kan bo på. Även om Östersjön inte är Medelhavet, var baden på vår resa i somras många och hyfsat varma. Att barnen älskar den typen av resor med både bad och kultur, var också fantastiskt att upptäcka. Mer sånt helt enkelt, nu när räntorna går ner.
Idag har jag publicerat en bästa- och sämstalista på Kulturkollo. Det är inte bara mitt parti som pratar om en läskris. Jag skulle nog kunna säga att jag själv är mitt inne i en. Men på mitt sätt. Jag läser nog fortfarande mer än de flesta ändå. Inför 2025 vill jag komma tillbaka till läsglädjen och utmana mig själv att böcker från olika länder. Jag längtar mig tillbaka till sommaren 2023 när en läsutmaning ledde mig till att tokläsa Herta Müller. Those were the days.
Jag har istället tokläst julromaner i lyssningsformat. Det var på den nivån jag var nu i slutet på året. Lite trist, men man gör det man kan. Jag har inte legat och toktittat på julfilmer som andra gör, men jag passade på att skriva en artikel för NU, nu i mellandagarna, om just julfilmer. Läs gärna artikeln.
Året 2024 har i stort sett varit bra för min del. Ni kommer att få en gedigen årskrönika imorgon. Men året slutade på många sätt inte så bra. Julfirandet var fantastiskt som vanligt, men jag har haft oerhört ont i mina ben. Jag har artos i knän och höft och även haft en släng av ischias. Vet inte riktigt vad som är vad, men ont gör det. Nu såhär på nyårsafton är de dock lite bättre än på julafton för en vecka sedan.
Året har både börjat och slutat med rehab. Jag skadade axeln i en slalombacke den tredje januari och så detta med benen och artrosen nu. Jag lanserade #hanna365 i januari, att träna minst en kvart om dagen hela 2024 och idag har jag inte hunnit med en kvart än (det kommer självfallet ett senare idag), men eftersom det är 366 dagar i år har jag redan gjort 365 träningspass! Är oerhört stolt över detta. Jag har rehabat knän, höfter och axel och axeln är helt återställd, vilket faktiskt inte var självklart när jag började träna.
Minsta möjliga anställning har varit stretch i en kvart som utnyttjats bland annat när jag varit sjuk. Det har också under semestern vissa dagar hetat utökad vardagsmotion. En kvart fram och tillbaka till jobbet från bussen, räknas inte (trots att Nackabussarna nu stannar låååååångt från Slussen), men flera timmar runtknatande i Gdansk räknades. Även en lång promenad i sand eller en dryg timma upp och ner på klippor på en skärgårdsö, räknades som utökad vardagsmotion. Över en timmas Pokemon-promenad kunde i vissa fall också räknas. Många dagar har jag också tränat ett rejält träningspass med en hård halvtimma på crosstrainern, 45 minuter styrka eller lagom lång simning i öppet vatten.
Nu ska vi ut och hänga med några kompisar i en park och spela Pokemon Go och kanske klättra lite (det sistnämnda ej jag av flera skäl). Det blir ett fint avslut på året före vi firar in det nya med bingo och god mat.
