Gästrecension av Catrine Norrgård: Winterson, Jeanette; Skrivet på kroppen; 1993

Catrine Norrgård bor och verkar i Europa, för tillfället med Göteborg som bas. Hon är ordförande för HBT-liberaler och hon bloggar flitigt på Gucciflatan. När Catrine inte håller på med politik dansar hon gärna till schlager eller åker till Lettland.

Skrivet på kroppen är min favoritbok. Det är också mitt nobelpristips. Den passar i feministbiblioteket för det är svårt att hitta någon mer könsneutral bok. Vi får nämligen aldrig reda på om huvudpersonen är en man eller kvinna. Jag utgår från att det är en kvinna, men jag har testat den på heterosexuella vänner, som uppfattat huvudpersonen som man. Huvudpersonen är den man vill att ”hen” ska vara, helt enkelt.

Huvudpersonen möter och förälskar sig i den gifta kvinnan, Louise, och de inleder ett förhållande. Louise berättar för sin man om relationen och de ”får” fortsätta.  Tills den dagen det visar sig att Louise är allvarligt sjuk och den menlösa mannen är den som kan betala för specialistvården hon behöver. Är kärleken så stark att man ger upp den, för att den man älskar ska överleva? Har man något val? Boken är en meditation över kärlekens natur. Man får tillbakablickar i huvudpersonens tidigare kärleksrelationer. Men den innehåller faktiskt även en studie i anatomi. Förälskelsen innehåller också viljan att lära känna hela personen som man älskar.

Boken inleds med meningen ”varför är förlusten kärlekens mått?”.  Jag är kluven till svaret. Kanske den är det. Kanske tycker jag om boken för att den gör så ont. Smärtan gör att det känns äkta. Å andra sidan har jag läst Skrivet på kroppen varje gång jag varit förälskad. När man är förälskad vill man hitta orden som beskriver det. Det räcker inte med ”jag älskar dig” och ”jag saknar dig”. Boken inleds med en sågning av alla klyschor som omger kärleken. Alla de ord som inte räcker till. Jag tror att det är därför jag tycker om boken, för den använder andra ord. Boken fångar känslan av förälskelse. Den när man fascineras av varenda detalj, man vill beskriva och bevara varje intryck, varje ord, varje känsla. Besatt, är ett annat ord. Man blir så där fånig och letar efter den perfekta kärlekssången, som beskriver ens känslor. Den här boken gör det utan att bli klyschig. Den här boken är allt bortom det stereotypa. Språket är behagligt och poetiskt. Den har också en lågmäld humor.