Hjo kyrka där min mormor begravs idag den 8 maj 2020.
Idag begravs min mormor i Hjo kyrka. Hon blev 102 år gammal och har således levt ett långt liv. Hon föddes under spanska sjukan och dog under coronan. Hon dog dock inte av covid-19, utan för att hon var just gammal. Idag går #fredagsresan till Hjo, för jag tar idag inte bara avsked av min mormor, utan också av Hjo. Det är klart att jag kommer att återvända, men troligtvis inte lika ofta som förr. Jag vill visa er min barndoms Hjo.
När jag var barn bodde vi varje sommar länge på Fabriksgatan 16. Det var innan pappas semester så troligtvis var det juni, för jag minns att vädret ofta var ganska svajigt. Min mormor hade en källare med ett fönster i trappan. Vi stannade alltid där för att kolla vädret. Var det regn sa vi ”yschianna väder!”, vilket väl var något jag hade hittat på. Jag kan fortfarande känna lukten av källaren och höra mormors skratt när vi fnös åt vädret.
En sak som jag haft som en fast punkt i Hjo är slöjdmässan andra helgen i juli. Jag har försökt att besöka mormor just då, men vissa år har det inte funkat. Nu blir det nog ingen mässa i år, men jag kommer tillbaka. Dock tycker jag att den blir sämre och sämre för varje år och hoppas att den kan locka nya utställare som gör lite mer modernt hantverk. En sådan uppfräschning tror jag är nödvändig om den ska finnas kvar.
Hjo är en av Sveriges tre trästäder. De andra två är Nora och Eksjö. Jag har inte varit i Nora (men skulle dit nu i maj, men det blev ju inte av på grund av… ja ni vet). Det är oerhört fint i Hjo, speciellt om sommaren.
Hjo i bilder
Hjo kommun symbol är legendarisk och helt fantastisk. Hade en t-shirt på mig med denna symbol när jag tågluffade 1995. En kille stirrade på mig och frågade ”What is H J O?”. När jag sa att det var en stad och att det uttalades jo, trillade polletten ner och han förstod vitsen.
För mig och för många andra är dessa badhytter symbolen för Hjo. Jag blev så lycklig när mamma köpte en liten träfigur av en sådan hytt till mig. Den ska jag ha framme i vårt hus. Mamma berättade att det kostade 25 öre att hyra en när hon var tweenie och gick hit för att bada. Nu är de en del av Guldkroksbadet, ett utomhusbassängbad. Husen är ritade av arkitekten Lars Kellman 1913 och har stått på stranden i över 100 år.
Guldkroksbadet var en höjdpunkt i min barndom. Såklart. Den här bilden tog jag sommaren 2011 när jag hade Hugo i magen. Jag har inte badat här sedan jag var barn, men snart vill jag komma tillbaka och bada med mina barn. På 1800-talet låg här ett kallbadhus, men senare kom badhytterna ovan till stranden. Badet i sin nuvarande form invigdes 1966.
Hamnen är också något av Hjos signum. Här kan du köpa rökt sik och vätternröding. Mormor bjöd alltid på röding när det var fest. Som jag tyckte det var trist att behöva äta halvgod fisk när mormor gjorde världens godaste köttbullar! Som tonåring och senare vuxen lärde jag mig att älska röding. Nu önskar jag att jag kunde tillaga den lika gott som mormor. Bilden är från 2017 när jag besökte mormor som då låg på sjukhus. Då var hon och min lilla Selma 100 år tillsammans.
Kultur i Hjo
Detta är Villa Svea, en av de vackra träbyggnaderna i Hjo stadspark. Arkitekten heter Adrian Crispin Peterson och huset byggdes 1892 som ett hotell. Idag ligger Hjo stadsmuseum här och vissa rum används bland annat till konstnärsateljéer. Estrid Ericsson, som grundade Svenskt Tenn, kommer från Hjo och en utställning om henne finns på museet.
Det här konstverket har funnits i Hjo så länge jag kan minnas. Jag skrev såhär om det förra året efter ett besök hos mormor:
En närbild av konstverket som är ”Hjo-Hjo” av Lars-Erik Ström. Det kan ses som en flygbild över Hjo, men är egentligen en fiktiv stad. Titeln på konstverket ska vara någon form av humor enligt den här sajten.
Slöjdmässan. Min favoritmässa alla kategorier. Men som jag skrev ovan så blir det glesare och glesare mellan stånden och det är mer och mer skräp och mindre och mindre vettiga saker. Smycken av glaskonst har seglet upp som en ny magnet på mässan, men det borde ju finnas mer variation på slöjd som skulle kunna locka en större publik än sexistiska smörknivar och annat trams som går att finna där.
När det kommer till litteratur så vet jag inte om jag läst något som utspelar dig i Hjo. Författaren Annette Brandelid, Word from Hjo i sociala medier, skriver deckare i Hjomiljö. Jag har inte läst någon av dem än.
