Feministbruds feminismskola del 1. Hen-dagis

Det sprids så mycket villfarelser om feminismen och paradoxalt nog har feministens Belinda Olssons program om just feminism spätt på dessa. Många människor som inte hänger på bloggar eller twitter är lite skeptiska mot ordet hen. Idag var jag i en affär där expediten inte förstod om mitt barn var en flicka eller pojke (vilt barn, men med lila kläder blir lätt svårbedömt). När jag var helt avslappnad med att hon frågade började hon anförtro mig om att hon inte ville att det skulle bli hen av barn. Jag gissar nu i efterhand att hon kanske var rädd att jag skulle bli arg över att hon frågade om det var en pojke eller flicka och blev lättad när jag berättade att den lilaklädda vildbattningen var en pojke och att hon då kunde anförtro mig att hon inte gillade när barn blev hen. Jag försökte så vänligt som möjligt förklara att hen är ett bra ord på många sätt, vilket hon faktiskt höll med om. Men barn har ett kön och det är inget fel i det. Det är bara att det inte har så mycket att göra med ordet hen.

Nu tänkte jag berätta varför hen är ett bra ord ur en viss synvinkel, nämligen i samtal med barn. Jag lämnar alla andra bra användningsområden just nu och ägnar mig åt detta enda. Det är för att det hänger ihop med det som av Belinda i programmet, Niklas Svensson på twitter och av många, många andra i dagligt tal kallas för hen-dagis.

För det första så ska man inte blanda ihop förskolor som väljer att använda ordet hen i sin undervisning med föräldrar som vägrar att tala om könet på sina barn. Detta är en mycket vanlig sammanblandning och leder till vanföreställningar om att förskolorna förvägrar barnen en könstillhörighet. Detta stämmer alltså inte och det förvånar antagligen många eller så tror de att jag ljuger.

På förskolor som använder hen i sin pedagogik är det pedagogerna och inte barnen som använder det. De används företrädesvis om personer de inte vet könet på eller där det är funktionen snarare än könet som är viktigt. Ska en rörmokare komma och det är Kurt som brukar vara den som fixar rören, säger de hen kommer för det kan ju vara så att Karin rycker in i Kurts ställe. Det är viktigt här att barnen inte alltid får höra att rörmokare är män.

I vår del av världen är bönder nästan alltid män. I andra delar är det oftast kvinnor som arbetar med jordbruk. Mitt barn har just nu en hang up på ”bonden” och frågar alltid efter bönder. Inte någonstans har jag hittat en bild på en kvinnlig bonde. Jag tycker inte att bästa för honom är att vid två års ålder få skrivet på näsan att bönder, det kan bara män bli. För hans skull säger jag att flickan som bär vatten i en bok är bonde och kvinnan som plockar te i en annan är tebonde. Syftet med det är att mitt barn ska växa upp med tron att alla yrken är till för alla.

Det är på samma sätt med förskolor som använder hen i sin pedagogik. Alla yrken är till för alla. Vissa påstår att man på så sätt ger barnen en felaktig världsbild och inte förbereds tillräckligt för verkligheten, men jag skulle säga att det ger dem ett öppnare sinne.

Nu är det så att säga hen om rörmokaren anses att indoktrinera barnen i en politiskt korrekt ideologi. Detta vansinne måste såklart omedelbart upphöra.För det vore ju betydligt mindre indoktrinering om allt vi pratar om från myran till rörmokaren är han, till motsatsen har bevisats. Det kommer att göra barnen så mycket friare och för mycket större möjlighet till fritt tänkande. I alla fall om man får tro alla dem som pratar om hen-dagis.

Kort fakta:

• På hen-dagis är det pedagogerna som använder hen.
• Hen används exempelvis för att barn ska förstå att alla yrken är till för alla.
• Idag används han i särklass mest när vi inte vet könet.

Läxa till nästa lektionstillfälle: Fundera över hur barn påverkas av att får höra att allt från djur till yrkespersoner är han.