Jag har varit och hälsat på svärsläkten i Örnsköldsvik och förra veckan berättade jag om besöken i Bredbyn och Mellansel. Idag tänkte jag skriva om Skagsudde, en idyllisk plats vid Höga kusten. Där åt vi svärmormors nittiotvåårslunch.
Som sagt är Skagsudde en oerhört idyllisk plats. Här är strömmingsfiskeriet närvarande i hela byn. Det luktar inte så illa här längre, trots surströmmingsfabrik inte långt härifrån.
Självklart ska vi gå på surströmmingsmuseum! Det är här jag går på feministisk kulturjakt.
Den första vi stöter på inne i museet är Anna Wikström, en fiskarhustru från Skag. Anna Wikström tjänstgjorde som Lots när det behövdes och när män inte fanns till hands att göra dessa sysslor. Men det var inte alla som tyckte att det var kvinnogöra. En dag 1864 kom ett stort fartyg till Skag och Anna rodde sin vana trogen ut till båten. Hon fick återvända för kaptenen tyckte inte att kvinnor skulle lotsa hans båt. Följden blev att han tog fel på inloppet till Husum och gick på grund.
På 1800-talet var fiskerisysslorna strikt uppdelade mellan män och kvinnor. Kvinnorna tog hand om hemmet och männen om fisket. Gifta kvinnor fick inte följa med män och fiska eftersom vidskepligheten sa att det skulle bringa otur. Dock följde ofta pigor med som roddare.
Och så det roligaste för barnet. Det fanns en snapsvisejukebox på Surströmmingsmuseet! Det var dock allt annat än genusmedvetna sånger, men Hugo och jag hade i alla fall roligt och lyssnade på alternativa texter till Ekorr’n satt i granen och En sockerbagare.
