Eftersom en av Europas stora ledare och demokratikämpar, Vaclav Havel har avlidit idag hedrar jag hans minne med att välja att dagens kulturjakt får bli Prag. 2004 var jag på bröllop där och jag inte inte mycket intressant att visa ur feministisk synvinkel. Det var dock en resa i feminismens anda eftersom hon som gifte sig är (var, eftersom hon inte bor där längre) Prags coolaste feminist och jag var där med Wiens tuffaste HBT-aktivist. Vi bodde alla tre i samma korridor i Wien 1999. Radka är från Slovakien, men har under stor del av sitt liv bott i Prag. Nu bor hon i Tyskland. Julia är från Linz i Österrike. Jag publicerade ett gammalt minne på min förra blogg om ett feministiskt statement som Radka gjorde:
Svär aldrig med ditt eget könsorgan. Det var min feministiska vän från Slovakien sa till mig när vi bodde i samma korridor i Wien. Och jag tänkte att det är väl det minsta man kan begära av någon som kallar sig genusmedveten. Jag menar, varför ska mitt könsorgan vara det värsta som jag skrika kan när jag bränt mig eller tappat min plånbok?
En kväll i Wien var vi ute och lullade hem från krogen. Vi sprang på en fransman som var lagom packad och ville veta varifrån vi kom. När jag sa Sverige så ville han stoltsera med vad kan kunde säga:
– Hej din jävla fitta!
Jag kunde hålla mig för skratt. Men som så få gånger förut så fann jag mig och tog mig ur förödmjukelsen och lite flirtigt och glättigt berättade jag vad som är mer coolt och mer inne att säga (och till och med grövre, det du!):
– Hej din jävla kuk!
Sedan gick vi och jag översatte för de andra vad jag nyss sagt. Min slovakiska vän dunkade mig i ryggen och sa att det var bra gjort!
En vecka senare bränner jag mig och min vana trogen utbrister jag:
– Jävla fitta!
Min slovakiska vän var närvarande och uppmärksam (dessutom är tjejen ett språkgeni):
– Nein Hanna, jävla kuk!
Så rätt!
Här kommer lite bilder från resan:
Jag anno 2004 har gjort mig bröllopsfin.
Bröllopet var egentligen en fest eftersom paret gift sig i Tyskland dagen innan och mellan lunchen och festen fick vi gäster leka en stadslek för att se staden. En ledtråd ledde oss till ett högt torn med denna fantastiska utsikt.
Mitt intresse för jugendstil-arkitektur fick jag tillfredsställt på promenaden.
Dagen efter festen skulle vi se EM-finalen i fotboll på storbildskärm för att Tjeckien förväntades vinna. Tjeckien åkte dock ut i semi mot Grekland så vi fick se matchen på en bar som ointresserat visade den för oss. Sista dagen åkte Julia tidigt och Radka och hennes man var tvungna att packa för att Radka skulle flytta till Tyskland för gott och jag passade då på att se lite mer av stan (och ta ett sådant där fånigt självporträtt-turiskort).
