Eurovision Song Contest i Malmö 2024. Foto: EBU
Idag är det Europadagen och även semifinal två i Eurovision Song Contest. Vad är mer europeiskt än just Eurovision. En helt underbar folkfest med låtar från alla (eller de flesta iaf) Europas hörn. Trots politiska kontroverser har tävlingen en enande effekt. Hela Europa kan enas om vad som var ett riktigt skitbidrag eller vilken som ska vinna. Eller så enas vi om att vi är oense.
Jag hejar på Kroatien i lördagens final. Jag tycker att det är en riktigt hit som växer varje gång jag lyssnar på den. Någon skrev att det var en mix av Rammstein och Sean Banan, men jag vet inte om det är riktigt så illa som Sean Banan. Jag gillar även Finland och Nederländerna. Barnen hejar på Nederländerna och har gjort en stor flagga att vifta med i vardagsrummet ikväll när de deltar i semifinalen. Vi får se vem som blir gladast på lördag.
På Kulturkollo skriver jag idag om mina bästa Eurovisionlåtar genom tiderna. Det blev såklart inte heltäckande, men det är svårt att begränsa sig när man har varit ett så stort fan så länge som jag varit. Minnena från festivalen är många och av olika karaktär. Om jag ska se till hela festivaler så är 1990 minnesvärd, året då alla sjöng om ett enat Europa. 2021 var också en jag kommer att komma ihåg länge. Året efter pandemiavbrottet kom flera länder tillbaka med full kraft och var bättre än någonsin. Så många låtar som skulle kunna vinna i en och samma tävling var längesedan vi skådade.
Förra året slog jag på stort i tidningen NU om Eurovision och intervjuade den gamla Eurovision-chefen Svante Stockselius och Eurovision-forskaren Dean Vuletic. Läs om det här.
