Ett skrivprojekt avslutat och ett nytt är påbörjat

En av två julklappsböcker. Om Göteborg på 70-talet. Varför den är högintressant får ni läsa i inlägget.

Ni har kanske sett att jag har haft en följetong på bloggen, På en strand i Sihanoukville. Det var ett skrivprojekt. Syftet var att få ur mig text och se om jag var kapabel till att skriva en längre sammanhängande text med en början och ett tydligt slut. Varje gång jag försöker så skriver jag några rader här och där och har bara ett tjugotal osammanhängande sidor med lite olika händelser. Jag är typ sämst på att binda samman kortare texter till en längre helhet.

Jag lajvskrev följetongen, dvs jag arbetade inte med den färdiga manuset och skrev om så att allt stämde. Jag fick helt enkelt rätta mig efter det jag redan publicerat. Detta är såklart inget optimalt sätt att skriva en bok på, men syftet var inte att få en bok publicerad, utan att öva mig i skrivande. Jag har lärt mig massor!

Jag har identifierat många av mina svagheter och vet att jag måste jobba mer med exempelvis gestaltning. Jag vet också att det är oerhört tråkigt att skriva ”mellan”kapitel. Det är roligt att skriva i början och jag får enorma kickar av det, men även skrivande blir en vardag och tråkigt och trist och ett måste. Det gäller att hitta ett sätt att ta sig ur svackorna för att komma vidare. Jag vet också nu att det är oerhört svårt att få karaktärerna att verkligen uppfattas så som jag vill. Sedan tror jag att jag är rätt så bra på att fånga upp detaljer ur mitt eget liv och överföra dem i mina berättelser. I följetongen har jag kört rätt safe. Jag har varit på alla platser utom just Sihanoukville, men jag också fångat upp detaljer såsom rullstols-baren och singaporianen som inte kunde simma och som skulle snorkla i jeans.

Någon sa att jag borde jobba vidare med följetången och se det som ett råmanus. Det kanske jag kommer att göra någon gång, vem vet. Men nu ser jag den som ett avslutat övningskapitel. Jag har redan ett nytt projekt på gång. Det är en berättelse jag ville skriva redan innan jag började med följetongen. Det var när idén till följetongen kom upp som jag insåg att skulle jag klara driva det i mål så kanske jag skulle våga ta tag detta projekt.

Så, mitt stora projekt nu under oöverskådlig framtid kommer att bli att få ihop en roman. Det ska vara en historisk roman om fyra kvinnor i Göteborg från 70-talet och framåt. Det ska vara en feministiska exposé genom decennierna och hur den kunde ta sig yttryck hos kvinnor som kanske inte stod på barrikaderna längst fram, men som alltid jobbar för ett bättre samhälle för kvinnor. Deras partipolitiska hemvist kommer att skrifta genom åren, men det feministiska hjärtat alltid stort. Det är väl så mycket jag vill berätta om det just nu.

Jag kan också avslöja att jag redan i ett tidigt skede sitter med ett tiotal lösrycka sidor och ett bristfälligt synopsis. Min plan är nu att göra som med följetongen: skriva den från första till sista sidan. Detta för att få ett råmanus att jobba vidare med, men främst för att få ett manus över huvud taget. Jag kanske ändrar mig efter vägen, men jag tror att det är ett arbetssätt som passar mig. Självklart kommer jag göra avstickare och skriva slut och andra viktiga händelser också, men för att få tråkkapitlen skrivna får det nog bli såhär till en början. Sedan funderar jag på att gå någon skrivarkurs och jag kommer naturligtvis att göra mycket research, både på ämnet och om skrivande. Ge mig gärna tips på böcker om Göteborg på 70-talet samt bra böcker om skrivande!

And wish me luck 🙂