Recension: Erpenbeck, Jenny; Kairos; 2021

Jenny Erpenbecks bok Kairos vann det internationella bookerpiset 2024 och eftersom jag snart åker till Tyskland passade jag på att läsa den. Jenny Erpenbeck är född i Östberlin 1967 och det är just till fd Östtyskland som jag ska resa. Jag tycker dessutom om böcker som utspelar sig i DDR och därför tänkte jag att boken skulle passa mig. Utgiven på Albert Bonniers förlag 2022.

Det är några år före murens fall i Östberlin och 19-åriga Katharina förälskar sig i den 34 år äldre kulturmannen  Hans. Han lämnar inte sin fru, utan hon får leva på de stunder han kan avvara. Passionen är stark, men relationen är oerhört ojämställd. Ingen av Katharinas vänner eller familj förstår eller tycker om förhållandet. Hans blir vid något tillfälle utslängd hemifrån, men han har aldrig någon önskan att skilja sig, även om han då och då låter påskina att så är fallet.

Jag har egentligen oerhört svårt för den här typen av berättelser. Jag blir för irriterad på huvudpersonen. Men i Kairos är det så bra skrivet att jag klarar av att fortsätta trots att Hans beter sig som en jättebebis och Katharina låter honom hållas år efter år. När boken startar vet vi att Hans är död och vi förstår att det kommer att ta slut. Dock sker det något senare än förr.

Karios är en fantastisk roman på många sätt och jag tyckte mycket om att få läsa om brytpunkten mellan före och efter murens fall och hur det påverkade både Katharina och Hans. Fortfarande är det jobbigt att läsa om dödsdömda förhållanden där den ena så uppenbart utnyttjar den andra. Jag säger bara kassettbanden, läs boken och förfäras över kassettbanden!