Jag sprang på bokmässap på Genusredaktörerna. De ger ut böcker de kallar Queerlequin, en slags normkritiska Harlequin. Jag ville såklart läsa, men jag var redan innan ganska rädd för att det inte skulle falla mig i smaken. Någon Harelquin har jag aldrig lyckats läsa i sin helhet. Jag fick med mig ett par läsex och jag valde att starta med Noam Fricks En gyllene triangel.
Anna är arbetslös och glad i spriten. Hon längtar efter en tjej att älska. En dag träffar hon sin barndomsvän Hedvig och efter några missförstånd blir de ett par. Allt verkar bra, men så träffar Anna Agnes. Det värsta är inte att hennes känslor för Agnes blir heta och besvarade, utan de känslor hon tror att Agnes och Hedvig har för varandra. Det är upplagt för ett triangeldrama.
Det är en kioskroman med inte så mycket mer än kärlek som driver handlingen framåt. Den tar upp kärlek mellan tjejer och kärlek mellan fler mer än två. Det är normkritiskt och kärleken är inte de slags man brukar läsa om i kärleksböcker. Men för mig räcker det inte riktigt. Det är coolt att utmana normen när det kommer till de här typen av lättsmält litteratur, men för mig är det verkligen bara lättsmält. Jag behöver något mer; djup, vackert språk, komplexa relationer eller något annat som inte bara är två (eller tre) människor som träffas och blir kåta på varandra och kära. Det finns en antydan till det i den här boken, för Anna behöver ta tag i sitt liv och sitt drickande, men jag hade behövt mer.
Det jag tänker på är att jag nog inte är målgruppen ändå trots allt. Det är kiosklitteratur, förlaget sticker inte under stolen med det. Även om jag inte gillar det så är det är ju lite häftigt faktiskt. Därför har jag bestämt mig för att intervjua en av redaktörerna och höra lite med dem om syfte och målgrupp. Du som läser detta och gillar riktigt lättsmält litteratur och är trött på kille-tjej-grejen har hos Genusredaktörerna en uppsjö av böcker om handlar om kärlek och bryter normen!
