Hugo öppnar paket på sin femårsdag. 5 september 2016.
Igår var det fem år sedan min lilla Hugo plockades ut på BB Stockholm. Nu har vi en femåring i huset och det känns både overkligt och speciellt. Tänk att tiden går så fort!
En stor sak har hänt i min pojkes liv detta år, han har blivit storebror. Det är verkligen inte det lättaste att få ihop alla känslor och kanalisera dem på bästa sätt. Det blir mycket bråk och konflikter och han är ofta uppspelt och slår sin syster, omedvetet och medvetet. Men när han inte är en plåga för sin omgivning i hemmet är han en fantastiskt fin pojke som älskar att pyssla, leka och busa med kompisar. Han är inkluderande och markerar aldrig ensamrätt på någon kompis. Han leker med både pojkar och flickor och kastar sig gärna över nya bekantskaper.
I ett års tid har han tjatat om kalas. Vi föräldrar är ganska dåliga på att fixa playdates med hans kompisar på förskolan så både av dåligt samvete och för att vi visste att det skulle vara den bästa födelsedagspresenten, fixade vi ett kalas. Ett kalas för alla kompisarna på förskolan. Gruppen blev 23 barn efter sommaren, men moraliskt och praktiskt kunde vi inte göra på något annat sätt än att bjuda in alla. Hugo leker med många olika och skulle aldrig kunna välja ut en grupp på fem-sex barn som jag tycker är max om man inte bjuder alla.
Nu såhär efteråt är det lätt att säga att vi gjorde helt rätt och att det är fantastiskt att vara så inkluderande. Vägen dit var lite ångestladdad måste jag ändå erkänna. Efter mycket om och men blev det ett kalas för femton barn inklusive vårt eget och det var många. De satt på kuddar på golvet och åt vid soffbordet. De fick glasstårta, kakor och festisar. Vi var inne i 45 minuter och det var fyllt med fri lek, fika och presentöppning. Sedan gick vi ut och hade skattjakt. Det var först där paniken började. Skattjakten tog inte en halvtimma, den tog tre minuter. Så fantastiskt bra att vi hade ”hyrt” in ett proffs. Min kära svägerska hade lekar på lut och barnen hade hur kul som helst. Kalaset var över efter en och en halv timma. Ni som tror att det måste vara i två timmar har fel. Jag är glad att sätta standard för kommande barns kalas.
Hugo fick många fina presenter av sina kompisar och han är mycket glad och tacksam. Han kan såklart inte värdera leksaker i pengar så hans favoriter är inte de som kostade mest. Jag har hört att folk lägger så otroligt mycket pengar på presenter och tycker inte att det är rikgit nödvändigt att ge bort legolådor för 250 kr. Nu fick tack och lov inte Hugo det och det var skönt att se att folk inte spenderat för mycket. Jag vill rikta ett särskilt cred till dem som skänkte en påse med roliga sugrör, såpbubblor, tidningar med klistermärken och diverse enkelt pyssel. Så bra, billigt och ändå roligt att leka med. Det är inte skräp för barnet och kostar ändå inte så mycket.
Nu har vi placerat alla presenter på köksbordet och eftersom det är stort och vi är få kan de få ligga kvar där. Hugo kan då ta en leksak i taget, leka med det och sedan lägga in det på sitt rum. Jag hoppas att det kan vara ett bra koncept för att inget ska falla i glömska och att han kan få suga lite mer på kalaskaramellen.
