När jag frågade på Twitter om det fanns kvinnor utanför västvärlden som skulle kunnat få nobelpriset i litteratur, fick jag tipset om Buchi Emecheta. Mamma hade En kvinna, en mor i bokhyllan och jag bestämde mig för att läsa den. Emecheta är från Nigeria men har givit ut sina böcker på engelska i Storbritannien.
En kvinna, en mor handlar om Nnu Ego, dotter till en Ibohövdning. Hon gifter sig inom sin stam och är lycklig. men äktenskapet blir barnlöst så maken väljer att låta brudköpet gå tillbaka. Senare gifts Nnu Ego bort med en man från Lagos som jobbar som tjänare åt en vit man. Fördelen med makens jobb är att den vite mannen inte tillåter månggifte bland sina anställda, men nackdelen är att det inte är så bra betalt. Dessutom kan lönen utebli om arbetsgivaren åker på semester. Nnu Ego tvingas själv sälja saker för att bidra till familjens försörjning.
Andra världskriget står för dörren och de vita herrskapet åker till Europa. Kvar blir Nnu Ego och hennes numer ganska stora familj, för barn har de fått. Det är Nnu Ego som får stå för försörjningen när maken är arbetslös. Familjen blir större när maken ärver en av sin brors fruar efter broderns död och familjen får hanka sig fram. Det är många munnar att mätta och även om maken tillslut får ett jobb, ska hans alkoholmissbruk också finansieras. Men Nnu Ego finner pengar till pojkarnas skolgång och åtminstone två av barnen ska kunna komma upp ur fattigdomen.
En kvinna, en mor är en bok om kvinnors situation i Nigeria från före andra världskriget och framåt. Det är en bit av Nigerias historia där gamla traditioner möter nya tider. Nnu Ego gör allt för sin familj, men hamnar ändå i kläm mellan det gamla och det nya. De nackdelar hon dragits med hela livet blir aldrig till fördelar när det är dags för henne att pensionera sig. Hennes slit kommer aldrig att löna sig för henne själv. Tydligare än så kan det knappast bli för en kvinnas lott i ett manssamhälle.
Jag tyckte mycket om En kvinna, en mor och den var både lättläst och medryckande. Jag kunde inte låta bli att jämföra Buchi Emecheta med Chimamanda Ngozi Adichie och det finns ett lika jordnära sätt att beskriva den nigerianska verkligheten i bådas böcker. Kvinnornas perspektiv förenar dem också och förmågan att skriva engagerande och om viktiga ämnen. Jag kommer definitivt att läsa mer av Buchi Emecheta!
