Jag recenserar inte bara verk jag gillar och eftersom Inger Edelfelt skrivit feministisk litteratur förut och har gjort en diktsamling som till största del har kvinnor i fokus, får Efter angelus vara med här. Jag skulle låna en bok av den österrikiska feministiska poeten Ingeborg Bachman, men fick hjärnsläpp och kom hem med Edelfeldt. Jag bestämde mig trots det för att läsa den.
Det var ganska vackra dikter om kvinnor, kärlek och naturen, men jag fastnade inte riktigt för dem. Det är absolut inget bottennapp och jag är glad att ett misstag gjorde att jag fick boken i min hand, men jag kände mig inte så berörd som jag hoppas att bli när jag läser poesi. Några rader som jag blev berörd av och som jag läste flera gånger är dessa om olycklig kärlek:
Rätt länge
ställde jag mig frågan
vem du ser
som gör dig glad
där du ju kunde
ha sett mig
