Drömmen om en rosa prinsessa

Jag har tänkt på det länge, men det har känns för svårt att skriva om. Som mamma till en underbar liten pojke känns det extra hårt när jag läser om alla kvinnor som så mycket längtar efter en liten flicka. Nu pratar jag inte om dem, vilket väl omfattar nästan alla, som önskar sig en av varje eller som drömmer om ett barn lite som en avbild av sig själv, utan dem som önskar sig flickan med allt vad det innebär i gulliga kläder och prinsesstillbehör.

Antifeminister tycker att jag har en skyldighet att redovisa för skillnader mellan könen som mest drabbar män och pojkar. Det tycker inte jag, men här är i vilket fall ett exempel. Efter att ha surfat runt på familjeliv och mamma-bloggar en stund kan man konstatera att längtan efter en liten prinsessa är stor och fullt accepterad. Jag har inte någonstans sett kommentaren: Åh! Ska du får en pojke? SÅÅÅ kul!!!! Och det är knappast socialt accepterat att önska sig en pojke med tanke på att pojkar bokstavligt talat är mer värda i vissa delar av världen.

Nu är det skillnad på vad man önskar sig i förväg och vad man sedan tycker om sitt barn. Få personer blir besvikna när barnet väl är ute, men det är ändå intressant hur många ändå tillåter sig själva att helt ohämmat längta efter en liten prinsessa. På en mammablogg läser jag att det kommande barnet blir en flicka och därmed måste en helt ny garderob barnkläder in handlas (hon hade en son sedan tidigare). En mamma vittnar om hur hennes kompisar i mammagruppen, som alla hade fått söner, helt öppet sa till henne att hon skulle vara lycklig som fått en flicka som hon kunde köpa fina klänningar till. Och något hemskare; en vän berättade om flera familjer där den förstfödde sonen fick mycket kärlek och omtanke – tills lillasyster kom. Då var han inte längre vatten värd.

Det är någonting i detta som jag faktiskt inte förstår. Jag menar alla blivande föräldrar väl frossa i underbart söta bebiskläder, men ALLA bebiskläder är gulliga. Folk verkar tro att könsneutral = trist, men är det ju så fel det kan bli. Ska man prompt klä sin son enbart i mörkblått och med bilar på, så blir det kanske inte jättegulligt, men om du vågar se lite utanför de ramarna så finns det oändliga möjligheter att hitta roliga kläder till din pojke. Och alla bebisar är söta, underbara och framförallt är alla bebisar bebisar. Oavsett kön.

Det snäva tänket kring könen får negativa konsekvenser för båda könen. Både pojkarna och flickorna kommer att fastna i de förutbestämda könsrollerna som de själva inte har varit med och valt. Den gulliga, mjuka sidan hos pojkarna stängs och samma sak händer med den tuffa och coola sidan hos flickorna. Det är såklart lite hårddraget, men i stort sett är det så konsekvenserna ser ut. De ohängda sönerna och drömmen om en flicka illustreras mycket bra i åttiotalsfilmen Tjejen som föll överbord där Goldie Hawn tvingas leva med en mans extremt jobbiga söner och det sista hon önskar sig i filmen är ”a little girl”. Med andra ord så var det inte fel på pojkarnas uppfostran, utan deras kön. Att inte alla män har protesterat mot sådana stereotyper är egentligen en gåta.

Det knyter sig i magen på mig varje gång jag ser mammor som så innerligt önskar sig flickor (vissa för att de inte har någon och andra för att de inte vill ha någon pojke alls). Visst kan du få önska dig ett barn av ett visst kön, men håll det för dig själv och kan du inte hantera besvikelsen, så låt bli att ta reda på könet i förväg. Som sagt bli får besvikna när de har barnet i sin famn. Och ditt barn är ett barn, en bebis, och hur gullig som helst och som kan ha hur söta kläder som helst. Oavsett kön.

Slutligen en uppmaning till alla andra, som ska gratulera nyblivna föräldrar. Det är inte ett extra plus att ha fått en flicka (och inte en av varje heller för den delen). Det sista en förälder vill höra när hen visar upp sin tredje pojke för sina vänner på Facebook är förmodligen: ”Ska ni inte skaffa en till, en flicka kanske”. (Jo, det sista var tyvärr taget från verkligheten.)