Min svärmor var feminist och i hennes bokhyllor finns massa skoj. Jag hittade Tove Ditlevsens Två som älskar varandra från 1960 och läste den på landet nu i sommar. Jag läste halva boken under midsommarhelgen och var inte så imponerad så jag lämnade den i sommarstugan. Jag återupptog läsandet när jag kom ut den här gången och nu sträckläste jag den.
Inger är gift med Torben och de har två barn som är i tonåren. Ungefär samtidigt som Inger upptäcker att hon är gravid igen, hittar hon ett brev från Torbens älskarinna Eva. Vi får följa Ingers vånda, Evas förhoppningar och Torbens velande hit och dit. Ingen kan gå ut ur detta som vinnare.
I början tyckte jag som sagt att boken var lite trist och seg, men allteftersom otrohetsaffären belystes ur fler synvinklar så tyckte jag att den blev riktigt intressant. Mannen vill både ha kakan och äta den. Han varken kan eller vill lämna sin hustru. Frun har gett upp karriär och möjlighet till inkomst för mannens skull så hon måste fortsätta att vara gift. Dessutom står hon inte ut med förödmjukelsen att bli lämnad. Älskarinnan är kär och vill inte tänka på att det finns en bedragen hustru som mannen behöver ta hänsyn till. Hon tror på att kärleken övervinner allt och att hon kommer att få sin käresta. Så ser det nog allt som oftast ut, även idag (bortsett från att det flesta kvinnor har egen försörjning, men en skilsmässa betyder oftast rejält sänkt ekonomisk standard). Min känsla när jag läst boken var att den bar på ett budskap till alla kvinnor därute: bli inte älskarinnor om ni blir kära i en gift man. Om ni undrar hur det förmodligen slutar så läs den här boken.
