Idag skriver Birgitta Ohlsson mycket bra på Aftonbladet om Margaret Thatcher. Jag tror att ganska många håller med om att hon inte är den bästa kvinnliga förebilden och få håller med om allt hon gjort och stått för. Men bilden av hennes gärning är så totalt onyanserad i Sverige idag. Är man vänster så tävlar man nästan om vem som hatar henne mest och är man höger (höger om folkpartiet till och med) så kan man inte få nog av att hylla hur hon fick Storbritannien på fötter.
Jag tycker att båda sidor har poänger i sina resonemang, men att det hela borde som sagt nyanseras. Därför tackar jag min partikollega Birgitta Ohlsson för att ha gjort det idag. Thatcher är en kvinna som lyckades vinna tre val på raken och få Storbritannien på fötter. Bland feminister (som oftast är väster) diskuteras aldrig det faktum att en av världens mäktigaste personer på åttiotalet, var kvinna. Istället är det nästan så illa att man jämför henne med Hitler. Jag tror att Thatcher har haft betydelse för kvinnorörelsen, även om hon själv aldrig haft det som avsikt. Att hon tog sig till toppen och visade att även kvinnor kunde styra upp ett land i kris, är otroligt värdefullt när man ser till kampen för ett jämställt samhälle. Dock tror jag , precis som Ohlsson, att utan kvinnorörelsen så skulle hon inte ha kommit så långt som hon gjorde. Det är lätt att vara antifeminist när man själv sitter vid makten.
Jag ser fram emot att se filmen Järnladyn. Har hört det ryktas om att den går som barnvagnsbio i veckan. Får kolla upp det.
