Recension: Carr, Robyn; När solen går upp; 2007

Robyn Carr är hon som skrivit böckerna som TV-serien Virgin River bygger på. När solen går upp är den första boken, den om kärlekshistorien mellan Jack och Mel, som är den centrala i serien. Jag såg serien och blev fast. Den var precis vad jag behövde just nu, men serier som ska få en fortsättning gör mig ofta otillfredsställd och eftersom jag inte vill vänta ett år på säsong tre, bestämde jag mig för att läsa boken.  Den här recensionen är mer en jämförelse med TV-serien och varning för spoilers från stycke tre och framåt om du inte sett säsong ett och två! I Sverige ges Robyn Carr ut på Harlequin förlag.

Mel är en specialistsjuksköterska och barnmorska som kommer till det lilla samhället Virgin River från Los Angeles för att fly och hjälpa den till åren komna läkaren med hans praktik. Hon är sedan snart ett år änka och står inte ut med allas medlidsamma blickar. Livet i Virgin River ska bli den flykt hon längtat efter. Allt blir inte som hon tänkt sig, för det är inte alls så mysigt som hon förbeställt sig och läkaren vill inte veta av henne. En övergiven bebis gör att hon väljer att stanna mer än ett dygn och det snälla och trygga bartendern och den före detta marinsoldaten Jack, gör att hon blir kvar.

TV-serien är lite omgjord, men de störde mig inte alls när jag läste boken. Såklart är boken fylld med fler människor och serien har mer vändningar och intriger. Det är som det ska vara. Bokserien verkar vara en stafett mellan olika kärlekspar i bygden och är inte en mängd böcker om just Mel och Jack. Historien om Paige och Preacher får således vänta till bok nummer två. Några andra stora skillnader är att Hope har en betydligt mindre roll i boken och hon har inte något förflutet eller framtid med Doc (inte än i alla fall). Charmaine blir inte gravid och har en ytterst liten roll, om än lika svartsjuk som i serien. Mels make Mark, dog inte på samma sätt i boken och Mel har inte fött något barn som dött.

Den största skillnaden för mig när jag läste boken, var trots allt inte de ytliga skillnaderna. Jag tyckte att författaren Robyn Carrs version av kärleksparet var lite väl stereotypt och fullt med trötta klichéer som välhängda män och stringtrosor över välformade häckar. Det som jag älskade med TV-serien, att Jack var så otroligt känslosam och brydde sig om Mels inre, finns i boken också, men jag kände det inte på samma sätt som i serien. Mot slutet av serien finns det en enormt känslosam scen som verkligen ramar in allt som var bra med kärlekshistorien. I boken är det mer fokus på sex och njutningsfulla orgasmer.

Seriens skapare Sue Tenney har berättat varför det tar så lång tid för Mel och Jack att ha sex, när sex är en så stor del av boken. Hon menar att Mel inte var redo i den första säsongen och att hon skulle få sörja färdigt. Det gav mer fokus på den ömhet och den kärlek som växte fram, vilket jag personligen föredrog. I boken är tyngdpunkten mer på den fysiska attraktionen. Jag tyckte att boken var lite för mycket tantsnusk än den vackra kärlekshistoria som serien visar upp.

Bäst i boken var att slippa Charmaine och det tröttsamma triangeldramat. Andra säsongen var lite haltande just på grund av den och det ska bli oerhört intressant att se hur de löser barnens ankomst i säsong tre. Det bästa med boken var fler vänner, som gör att jag litar mer på att Mel kommer att trivas i Virgin River. Det återstår att se om jag läser Där livet väntar och därmed få bokversionen av Paige och Preachers historia.  Det är väl inte omöjligt, för När solen går upp var oerhört lättläst, men inget jag precis längtar efter nu.