En av de stora nordiska feministiska klassikerna är Egalias döttrar från 1977. Det är många som har hört talas om detta verk, som handlar om landet där allt är tvärt om. I Egalia är det kvinnorna som styr och det märks överallt, även i språket. Dam (stället för man), sjökvinnor och mantimmer är ord som är vanligt förekommande i Egalia. Kvinnorna har makten och männen måste vara försiktiga att de inte gör någon kvinna med barn. Vill hon inte ge honom faderskapsbeskydd så är han dömd att bli ensamstående pappa och det är inte en lätt situation.
Boken handlar om Petronius som både drömmer om att bli sjökvinna och att träffa den rätta kvinnan. I början av boken blir Petronius våldtagen, men trots att det inte är en trevlig upplevelse träffar han ändå en kvinna som han villigt har sex med – men på hennes villkor helt och hållet. Petronius engagerar sig i mansrörelsen där man anser något så kontroversiellt att det borde vara männen som styr eftersom de är fysiskt starkare.
Boken är galen, intelligent och hysteriskt rolig. När man läser den första gången är det lätt att se den med kritiska ögon och tycka att Brantenberg överdriver lite väl mycket. Men när man fått lite distans till boken inser amnatt den är skarpare än vad man först trott. När du väl har läst den kommer du aldrig att glömma den, du kommer att bära med dig den för alltid. Jag avundas den som har den oläst.
Egalias döttrar har recenserats tidigare på Feministbiblioteket. Läs den gamla recensionen här.
5 pingar
[…] så jag gör det svårt för mig och listar tre olika släktingar. Dessutom låter jag legendariska Egalias döttrar vara eftersom Lyran själv hade nämnt […]
[…] Egalias döttrar – Gerd Brantenberg […]
[…] Egalias döttrar – Gerd Brantenberg […]
[…] Feministbiblioteket; Sagan om sagorna […]
[…] just min generation? Jag föddes 1977 när Mailyn French skrev Kvinnorummet och Gerd Brantenberg Egalias döttar. Detta är dock två böcker som hör äldre generationer till. Jag läste dem först i vuxen […]