Karin Boyes självbiografiska roman Kris är tämligen unik i och med att hon redan 1934 skriver om (sin egen) bisexualitet.
Boken handlar om Malin Forst som läser vid Södra seminariet i Stockholm. Hon har en stark religiös tro med sig hemifrån och hon är trygg. Sedan börjar allt falla samman och hon börjar ifrågasätta sin tro. Ingen i hennes omgivning tar hennes psykiska ohälsa på allvar, utan tror att det går eller sticker över henne lite piller. Allt mynnar ut i att hon erkänner att hon har fallit för skolkamraten Siv. Hon vill vara där hon är.
Boken är annorlunda skriven och den är ungefär lika rörig som man skulle kunna tänka sig att tankarna är på en som kommit på att hon är bisexuell på 30-talet. Jag tyckte först att boken var för osammanhängande, men ganska snabbt föll jag in i rytmen och då nästan sträckläste jag den. Tankarna av ångest över att inte veta vem man är eller vad man tror på måste vara ganska vanligt hos de flesta tonåringar, men att veta att man trots allt inte är som alla andra, måste vara dubbel ångest. Detta skildrar Karin Boye otroligt bra. Boken är också en skildring av värdeförändringarna i mellankrigstiden.
Det är en mycket bra och viktig bok som verkligen förtjänar sin plats i den feministiska litteraturkanonen.
2 kommentarer
1 ping
Någon gång ska jag läsa både Kris och Kallocain (har båda hemma), men det har inte blivit av. Karin Boye är en av mina favoritpoeter och jag vill definitivt läsa mer av henne.
Författare
Kallocain stod länge i hylland innan jag läste den. Jag borde gjort det tidigare! Nu är det bara dikterna jag ska plöja från pärm till pärm 🙂
[…] Feministbiblioteket; Sebastian Lönnlöv; Smutstiteln […]