Ludmila Engquist och hennes medförfattare i vimlet på bokmässan 2024.
Jag delar upp mina inlägg om bokmässan efter teman som föll sig naturligt när jag tänkte igenom allt jag har sett och hört. På mässan valde jag att inte fördjupa mig i något årets teman, så jag får skriva om mina egna. Idag tänkte jag skriva om olika reflektioner om språk. Jag vill gärna läsa mig jorden runt och läser mig Europa runt när andan faller på, vilket tenderar att vara rätt ofta. Därför besöker jag mer än gärna seminarium med författare från när och fjärran. Språk verkade vara en gemensam nämnare.
Sápmi
Mässans stora tema var Sápmi och de samiska språken hördes på flera ställen. Jag var inte på något samiskt seminarium själv, men jag tyckte att det var fint att de i den stora Sápmi-montern var stort fokus på språket. Det fanns bland annat upplysande tavlor om grundbultarna i språket som en liten snabbkurs i samiska.
Att komma till ett nytt land
Brenda Navarra.
Mitt första seminarium på mässan var ett där Brenda Navarra pratade om sin bok Aska i munnen tillsammans med Hernan Diaz som pratade om sin bok På avstånd. Frågan om språk kom upp i samtalet. I Brenda Navarros bok handlar det om invandrare från Mexiko till Spanien, men även om det är samma språk i grunden, blir det ändå förbistringar. Det är tydligt att det inte bara handlar om att prata samma språk, utan att det finns olika sammanhang och olika sätt att förstå underliggande betydelser.
Hernan Diaz bok handlar om en svensk man i USA på 1800-talet och han kan inte ett skvatt engelska. Det händer många dråpliga saker just för att han inte kan språket, men ändå måste ta sig fram. I boken får vi läsare bara den svenske mannens perspektiv, för att vi ska få med oss språkets betydelse. Det lät mycket spännande och jag blev oerhört intresserad av att läsa boken.
Även Ludmila Engquist pratade om att komma till tt nytt land och lära sig ett nytt språk. Hon trivdes inte på SFI utan tog saken i egna händer och köpte en bok att lära sig av. Det blev Ulf Lundells Saknaden. Hon har senare köpt en litografi av honom för att tacka honom för att han lärde henne svenska.
Översättningar eller när det inte behövs översättas
Tomasz Jedrowski.
Tomasz Jedrowski är en polack som växte upp i Tyskland och har bott många år i Storbritannien. Han skrev sin bok Swimming in the dark på engelska (nu på svenska som Simma i mörkret) och har därför haft förmånen att läsa två av sina översättningar, på sina två modersmål. Han kom på sig själv att inte gilla översättningarna och han såg hur översättarna missuppfattat på många ställen. När han läst omförstod han också varför. Det blev inte dålig stämning, trots att Tomasz Jedrowski samtalade med sin svenska översättare Patricia Cukrowska. Den översättningen kommer han inte att kunna läsa.
Lilla Finland-scenen.
Finlandssvenska böcker behöver inte översättas till svenska, ändå är det svårt för finlandssvenska författare att lanseras i Sverige om de inte har svenska förlag. De finlandssvenska förlagen Schildts & Söderström, Förlaget och Svenska litteratursällskapet har en gemensam scen på bokmässan. Jag var inbjuden till en frukost där den kommande utgivningen presenterades. Det som var synd var att böckerna vi bjöds på inte var desamma som de talats om (några var det). Jag tänker att syftet var väl att vi skulle sprida litteraturen här i Sverige och nu hinner jag kanske glömma bort vilka det var jag blev mest sugen på. Det vore ju dock bättre om de kunde marknadsföras i Sverige precis som andra böcker på svenska.
Ebba Witt-Brattström var med i ett seminarium om kulturkanon, ett ämne jag kommer att återkomma till, och slog där ett slag för att ska vi ha en sådan ska den täcka hela det svenska språkområdet. Hon tyckte att om ska vi ha en litteraturkanon, så är Muminböckerna och Edith Södergrans dikter, självskrivna.
Att förlora sitt språk
Sofi Oksanen.
Sofi Oksanen var ett självklart val för mig att lyssna på och hon började sitt seminarium om boken I samma flod, starkt med att berätta om sina äldre släkting som förlorade sitt språk efter att ha råkat ut för våldtäkt i krig. Hon levde i en tid då sådant var tabu och man inte pratade om det. Då valde hon att inte prata alls. Historien är mycket gripande berättad även i boken.
