Av alla idrottsprofiler från min egen barndom är den norska spjutkastaren Trine Hattestad någon jag aldrig glömmer. Hon var inte trådsmal, hon var stark som sjutton och hon var alltid otroligt glad. Och så vann hon hon ofta. Inför VM i friidrott i Göteborg 1995 såg jag på Bislett från ett vandrarhem i Norge. Hon var då gravid och en utländsk förmodad friidrottare frågade oss vad hon sa i intervjun. Han trodde oss först inte när vi sa att hon var gravid.
Trine Hattestad var inte med i VM i friidrott 1995 eftersom hon var för nära sitt barns födelse. Hon var regerande världsmästare från 1993 och hon skulle återerövra titeln redan 1997. Däremellan var det OS i Atlanta 1996 och där var hon med och tog brons. Hon var då mamma till ett barn som var runt året gammal.
Hattestads karriär var inte spikrakt uppåt. Hon drabbades av falska dopinganklagelser 1989 på grund av ett positivt dopingprov. Analyserna av B-provet tog tid och tillslut blev hon frikänd från anklagelser och fick börja tävla igen 1990. Hon var storfavorit till guldet i OS i Barcelona 1992, men kom femma i finalen. Efter det trodde många att hon var slut, men hon hade bara börjat.
Hon tog flera VM- och EM-guld under 90-talet och 2000 var det dags för den stora fullträffen – hon fick kröna sin karriär med ett OS-guld i Sidney 2000. För det belönades hon i Norge med Svenska dagbladets bragdmedaljs motsvarighet, Aftenpostens gullmedalje.
Trine Hattestad har fyra barn mellan 17 och 31 år och hon var således mamma under hela 90-talet. Man må verkligen säga att det hon kombinerade familjeliv och karriär på ett ypperligt sätt. Tyvärr höll det inte hela vägen och 2017 meddelade hon norsk press att hon och maken går skilda vägar. 2019 drabbades hon av bröstcancer.
