Idag går skeletontävlingar i OS i Milano Cortina och då ska jag skriva om en av Storbritanniens största vinteridrottsstjärnor. För oss i Sverige är nog Lizzy Yarnold totalt okänd, men i Storbritannien är hon en stjärna. I vinter-OS har Storbritanniens inte enormt stora framgångar och genom tiderna har landet endast 12 guld och 34 medaljer. I ljuset av det är Lizzy Yarnolds två guld en tämligen stor del.
Lizzy Yarnold startade sin idrottskarriär som friidrottare och hennes gren var sjukamp. Där fick hon aldrig några stora framgångar och 2008, vid 20 års ålder, sadlade hon om till vintersporten skeleton. För den som inte vet var det är, är det som rodel, men man ligger på mage. På ett sommarjobb året efter, träffade hon Marvin, som trodde på henne och stöttade ekonomiskt. Hon döpte sin första släde efter honom.
2012 var det VM i skeleton och där slutade Lizzy Yarnold på tredje plats och fick brons. Hon slutade hela säsongen med att bli nia. Efter säsongen 2012/2013 var det dags för en säsong med olympiska spel. 2014 i Sotji vann hon guld och samma säsong vann hon världscupen. Hon var då världens bästa skeletonåkare.
Efter OS drogs Yarnold med flera hälsoproblem. Bland annat hade hon problem i örat som orsakade balansproblem. När det väl var dags för OS i Pyeongchang hade hon problem med en infektion i bröstet och hon kände yrsel som en följd av balansproblemen. Hon fyllföljde ändå sitt uppdrag som brittisk fanbärare. När det var dags för racet var hon ändå redo att åka och redo att försvara sitt guld. Det gjorde hon och blev därmed den första brittiska idrottare att vinna två vinter-OS-guld.
Efter OS la Yarnod av. Hon är gift med det brittiska lagets släddesigner och tillsammans har de tre barn.
