Karnam Malleswari Av Kamesh sriniwasan Public Domain,
För några dagar sedan skrev jag om den indiska badmintonspelaren P V Shindu. Idag är det dags för Indiens första kvinnliga medaljör i OS, tyngdlyftaren Karnam Malleswari. Hon är, som Jonas Karlsson säger i sin dokumentär om indisk idrott, stark i fler bemärkelser. Hon lät aldrig konventioner stå i vägen för sina drömmar. Hon höll dessutom på med den oerhört manliga sporten tyngdlyftning.
Idrott i Indien är förbehållet de priviligierade, i alla fall var det så på 1900-talet. Trots att Indien är världens största land, har de inga idrottstraditioner att tala om. Till skillnad från många andra länder, verkar det inte heller ha varit viktigt. För kvinnliga idrottare så var det tidigare gott nog att kvalificera sig för OS. Detta ville Karnam Malleswari ändra på.
Karnam Malleswari kvalificerade sig för tyngdlyftning i OS 2000 och då var sporten helt ny för kvinnor i OS. Hon åkte till Sydney för att vinna och för att bana väg för andra. Hon berättar för Jonas Karlsson i dokumentären att hon gick för guld men att hon valde att gå på tränarnas önskan om vikt och därmed förlorade guldet och fick ett brons. I tyngdlyftning är det den tävlande som bestämmer vilken vikt de ska lyfta, så länge det är tyngre än det förra lyftet.
Med facit i hand vet vi att den vikt som Karnam Malleswari hade önskat, hade räckt för guld. Om hon hade klarat den vikten vet vi ju såklart inte. Hon lyssnade på sina tränare och hon berättar i programmet att det berodde på att i hennes kultur ska man lyssna på sina äldre och att tränarna är att ses som gurus. Man säger med andra ord inte emot dem.
Karnam Malleswari må inte ha vunnit det där guldet som hon trodde sig kunna vinna, men hon har säkerligen banat vägen för fler indiska kvinnliga idrottare. Igår startade tyngdlyftning i OS i Paris och vilka som vinner där, återstår att se.
