Idag invigs OS i Tokyo efter mycket om och men, ett år för sent. Det japanska folket lär inte vara helt begeistrade, men jag väljer att glädjas åt att få kolla på sport i två veckor i sträck, dag som natt. Jag börjar min serie Berömda och glömda idrottskvinnor detta OS med en verklig hjältinna och förebild, den norska maratonlöparen Grete Waitz.
Grete Waitz är en av Norges största idrottsstjärnor genom tiderna. Hennes olympiska framgångar sträcker sig till ett silver, men det beror på att maraton för damer första kom in på OS-programmet 1984 och Grete Waitz framgångar slutar just där, med ett silver. Före 1984 har hon åtskilliga guldmedaljer från terränglöpnings-VM och åtskilliga New York Maraton.
Hennes idrottskarriär kunde tagit slut 1978. Kvinnor fick inte springa längre än 3000 m i stora mästerskap, och det var inte Grete Waitz distans. Hon ville springa längre. Hon övertalades att springa New York Maraton före hon lade löparskorna op hyllan och istället för att bli det sista hon gjorde, så blev det ett startskott. I New York ses hon som en stor löparikon, som banat vägen för kvinnor och långdistans. Tack vare henne insatser kom maraton med på OS-programmet för damer.
Grete Waitz sprang sitt sista maraton 1992 tillsammans med sin vän, grundaren för New York maraton, Fred Lebow. Han hade cancer och ville springa en sista gång. Grete själv diagnostiserades för cancer 2005 och hon gick bort 2011, endast 57 år gammal. Bilden ovan är från New York Maraton 2010 (som hon då inte sprang). Som flera andra idrottshjältar i Norge, fick hon en statsbegravning.
