Jag har läst en antologi med essäer, poesi, kortnoveller och andra texter, My walk to equality. Alla handlar om kvinnor och jämställhet i Papua Nya Guinea. Rashmi Bell är redaktör och hon är aktiv feminist i sitt hemland. Hon driver sin aktivism via sitt skrivande och det är ju ganska precis det jag gör! Jag har inte läst något om kvinnor från Papua Nya Guinea förut, så det här var en ny erfarenhet.
Det är en oerhörd spridning på texterna. Vissa är riktigt sorgliga och behandlar sexuellt våld mot kvinnor, något som är ett stort problem i Papua Nya Guinea. Andra är mer framåtblickande och handlar om äktenskap som är jämställda mot alla odds och fäder som låtit sina döttrar utbilda sig för att få ett bättre liv. En fin berättelse med tvist var den om mannen, vars syster blev arg på honom för att hans fru aldrig var hemma och tog hand om sina barn. Hon sa åt honom att prata med sin fru och han lovade att göra det. Vi förstår sedan att det han ska prata om är inte att hon ska avbryta sin karriär, utan att de måste flytta till stan, där de kan leva som de vill.
Vissa av texterna i den här antologin är fantastiska, gripande och välskrivna. Andra är mindre bra. Jag läste boken på Kindle, men kan tänka mig att det skulle vara trevliga att ha den som en fin inbunden utgåva, kanske med bilder från Papua Nya Guinea. Jag tycker om att det är högt och lågt och att boken både tar upp erfarenheter från byliv och borgfiten och karriärer i Port Moresby och på andra ställen i landet.
Det bästa med boken är hur mycket vi får veta om hur kvinnor i Papua Nya Guinea har det och vilka utmaningar de har. Det sexuella våldet är såklart fruktansvärt, men det känns tryggt att det finns många smarta kvinnor som kämpar mot detta. Det var också oerhört roligt att se att det finns en feministisk rörelse i ett land som många nog knappt hört talas om. Landet är en del av ön Nya Guinea, som ligger i världsdelen Oceanien och den andra delen av ön tillhör Indonesien. Papua Nya Guinea är kristet, till skillnad från grannlandet Indonesien.
