Det finns inte så mycket estnisk kvinnolitteratur är översatt till svenska, även om det finns något mer från Estland än från Lettland och Litauen. Bokförlaget Tranan som ger ut böcker från hela världen har gett ut en novellsamling av ett antal estniska författare, Estland berättar: Hur man dödar minnet. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.
Sommar i fäderneslandet är tämligen lång för att vara novell, över 50 sidor. Den utspelar sig den varma sommaren 1988 och blickar framåt vad som komma skall. En kvinna bor med sin familj i Tartu, men kommer från Tallinn där hennes föräldrar bor. Hennes far blir sjuk i cancer och har inte långt kvar. Det är både en berättelse om hur en enskild människa tar beskedet om att hennes far ska gå bort och samtidigt är det en skildring av en viktig del av den estniska historien. Frigörelsen från Sovjetunionen är ytterst central i novellen.
Vill man få ett kvinnoperspektiv på Estland, dess historia och den nya tiden efter 1991, så får man det i den här novellen. Enligt Jan Kaus som skrivit förordet tillhör Tiia Toomet en generation författare, födda före Stalins död, som skriver mycket om Sovjetunionen och tiden runt självständigheten. Det var en novell jag tyckte mycket om. Skulle gärna läsa mer om och av henne, men tror inte att det finns så mycket mer översatt.
3 kommentarer
1 ping
Stort tack för tipset om Ode till en skjuten räv! Mycket, mycket bra. Ska kolla om hon kommit ut med fler böcker på svenska för det där var en bok jag kommer att klura på ett tag och kanske har hon skrivit mer läs- och tänkvärt.
Vad roligt att du gillade den! Det var ju lite annorlunda men jag tyckte också om den. Jag kan verkligen rekommendera dessa estniska noveller också. Finns många pärlor och jag återkommer med fler recensioner.
Låter lovande 🙂
[…] minnet; 2004 & 2005 Mihkelson, Ene; Sodomiten; 1996 Nõu, Helga; Ode till en skjuten räv, 2006 Toomet, Tiia; Sommar i fäderneslandet; 1997 Viiding, Elo; Dikter; […]