Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:
Är du en ”samlare” av saker som kan kopplas till litteraturen (böcker, bokmärken, muggar med litteraturmotiv, etc)?
Svar på frågan: Ja, jag samlar på böcker. Jag upptäckte bara för något år sedan att man faktiskt kan låna på biblioteket (eller snarare att det går att lämna tillbaka utan skyhöga straffavgifter). Jag har svårt att göra mig av med dem jag har och jag köper alltsomoftast nya. Men några andra bokrelaterade saker samlar jag dock inte på. Fast jag är en ”samlings-männinska”.
Inte riktigt svar på frågan: Jag samlar på vykort. Det är min stora hobby när jag är ute och reser och besöker nya platser. Det har gått från att när jag var runt sju år köpte ett vykort för de små slantarna jag hade med mig på klassutflykten till att jag nu lägger flera hundra kronor på vykort varje gång vi reser. Det låter kanske helt galet och folk frågar vad jag ska ha dem till, men faktum är att jag blir glad av att köpa dem, att ta fram och titta på dem och av det faktum att det är min hobby. Det var inte förrän jag pratade med några kompisar om detta samlande som jag faktiskt insåg att det inte är helt knäppt. Det finns folk som reser land och rike runt för att köpa dyra tavlor, autografer, frimärken eller vaser. De kan spendera tiotusentals kronor årligen på sitt samlande. I jämförelse är vykort för 300 kr på en tvåveckors resa till Asien rätt så lite. Jag har råd och som sagt så gör det mig glad.
(Och för den som undrar få förvaras de i kartonger som ett kartotek med egenskrivna flickar i papp. De är uppdelade efter land och landskap och några städer har fått egna flikar.)
Jag köper vykort i New York. December 2007.
8 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Ja men visst är vykort fint, sedan e-posten känns de som man inte skickar några längre
Nej, jag skickar ju inte mina heller 🙂
Jag köpte ofta vykort förr när jag var ute och reste. Det är ju liksom omöjligt att ta så fina foton själv 🙂
Precis! Och man behöver aldrig fundera över att köpa med sig en souvenir hem som minne. Sådana har ju en tendens att slängas bort efter ett tag.
Att samla på vykort från olika platser låter väl jättetrevligt!
Det är det 🙂
Jag brukar tycka att vykorten är så mycket finare än de foton man själv tar, så några vykort slinker ofta med från mina resor.
Det är ju det. Sedan är det också roligt att jämföra hur vykort ändrar sig över tid. Tex Budapest 1990, 1995 och 2011.