Jag jobbar halvtid på Liberala Kvinnor och just nu har jag häcken full med planering inför vårt landsmöte i höst. Fram till den 15:e oktober, då allt är över, kommer jag ha huvudet fullt med motioner, mötesteknik och festplanering. Det är alltid lika kul med landsmöten då det kommer något nytt och man kan se framåt och får en liten omstart som ger extra energi. Det finns dock alltid en baksida. Människor man tycker om lämnar och går vidare. Det gör vår fantastiska ordförande, Bonnie Bernström.
När jag tillträdde som förbundssekreterare för Liberala Kvinnor i mars var det för att jag tyckte att Bonnie var en bra ordförande som jag tyckte att det skulle bli kul att jobba tillsammans med. Att bli tillfrågad att ta det jobbet var nog det svåraste erbjudandet jag fått som jag borde tacka nej till (jag var ju mammaledig och dessutom hade jag redan ett spännande jobb). Det var därför jag sa ja.
Nu slutar Bonnie och jag kommer att sakna henne! Hon skriver så fint på sin blogg om hur tiden som ordförande har varit och jag kan inte annat än hålla med henne om att jag kommer att sakna våra feministiska diskussioner. Många kopplar ihop att vara feministiskt radikal med att vara ung. Det gör man inte om man har träffat Bonnie. Än fler kopplar ihop öppet sinne för ny teknik och vad man kan göra i sociala medier med ålder. Den som har Bonnie på facebook eller twitter har fått den fördomen krossad. Och det känns tryggt för då vet jag att även om hon slutar som ordförande, så försvinner inte diskussionerna helt. Vi kommer fortfarande att ses varje dag i sociala medier.
Snart börjar något nytt, men nu måste jag koncentrera mig på att fixa ett hejdundrande kul landsmöte!
Jag och Bonnie pratar feminism och kärlek i litteraturen på alla hjärtans dag 2011.
1 kommentar
Härligt!