I senaste numret av Axess ska några borgerliga debattörer ”reda ut begreppen” när det gäller feminismen. Först ut är Roland Poirier Martinsson som väl inte direkt gjort sig känd som att ha dunderkoll på feminismen. Efter att ha läst hans text Dumskallarnas sammansvärjning, står jag här som ett frågetecken och undra om han alls vet vad han pratar om. Den liberala feminismen bygger till stor del på Simone de Beuvoirs filosofi, men istället för att angripa henne, beskriver RPM hennes pojkväns Jean-Paul Sartres ideologi och förklarar varför den är vansinnig. Och? Dessutom förminskar han de Beauvoir, som han endast nämner i en bisats, från stor tänkare till försmådd flickvän. Illa är bara förnamnet!
Sedan följer två artiklar som är lite mer nyanserade. Både Maria Ludvigsson och Maria Eriksson är dock tvungna att blanda in Valerie Solanas för att markera sina ståndpunkter. Märkligt eftersom det knappast finns borgerliga feminister som hyllar henne. Erikssons artikel om att män borde hata män bygger delvis på en avhandling om radikalfeministiska män. Den är inte heller särskilt relevant för liberala feminister.
Den mest intressanta artikeln är Anita Du Rietz historiska artikel där hon försöker visa hur feminismen fick en backlash efter rösträttsrörelsen. Före kunde kvinnor arbeta, men efter så förväntades även socialdemokratiska kvinnor vara hemma. Mycket intressant perspektiv, även om jag tror att det hela var lite väl draget till sin spets. Mycket blev bättre för kvinnor under 1900-talet. Men att visa att socialdemokraterna hade ett särartsfeministiskt tänkande länge, var intressant.
Per Altenberg har analyserat alla fyra artiklarna noga och har skrivit ett gästinlägg om det. Det publiceras inom kort!
