Stéenhoff, Frida; Lejonets unge; 1896

Frida Stéenhoff gav ut Lejonets unge under pseudonymen Harold Gote, för att hon inte ville att folk skulle ha fördomar mot henne som kvinnlig författare. Hon var inte ensam om att göra så vid den här tiden.

Saga vill resa till Frankrike för att utveckla sig som konstnär. Hon är kär i Adil som inte har några pengar och därför inte är särskilt gångbar på äktenskapsmarknaden. Saga kommer från en fin familj, men vill inte gifta sig utan behålla sin frihet. Tillslut bekänner Adil och Saga sin kärlek för varandra och Saga förvånar Adil med att be honom följa henne på resan. De ämnar inte gifta sig utan leva tillsammans i frihet.

Pjäsen ingår i boken Blott ett annat ljus – tre texter av Frida Stéenhoff och i efterordet skriver Christina Carlsson Wetterberg att pjäsen var kontroversiell när den kom och när den först sattes upp i Sundsvall utbröt panik bland societeten när det uppdagades vem som låg bakom teaterstycket som kraftigt ifrågasatte äktenskapet som institution. Den sattes sedan upp i ett antal mindre städer. Men på Dramaten sattes den inte upp förrän i slutet av tjugotalet. Då var kritiken istället att det hela var överspelat. Idag spelas den inte på teatrar, medan lika gamla Fröken Julie gör det.

Det var fantastiskt att få läsa detta underbara teaterstycke och jag kan inte annat än att hålla med Christina Carlsson Wetterberg att det är märkligt att man nu avfärdar pjäsen som omodern. Den är den viktig del av vår historia. Utan de kvinnor som kämpade mot konservativa värderingar vid förra sekelskiftet hade vi inte haft den frihet vi har idag.

Läs hela boken: Rosenlarv förlag, Adlibris, Bokus