Den 4 september kl 17.29 föddes min son Hugo på Danderyds sjukhus. Efter en förlossning som inte lämpar sig att skriva om på en blogg som skulle kunna läsas av blivande mödrar, fick jag förflyttas från BB Stockholm till Danderyd (samma lokaler, m a o inte så lång förflyttning) för att få ett kejsarsnitt.
I ett rum på BB fick jag och min man lära känna vår lilla son, som vi älskade förbehållslöst från första stund. Det är sant som det sägs, ens eget barn är alltid det vackraste och mest fantastiska.
Nu är vi hemma från BB och börjar forma ett liv som småbarnsföräldrar. Det går upp och ner och allt är såklart inte en dans på rosor. Inatt ville Hugo inte sova många timmar. Inte bara är det jobbigt, utan det är även tärande att aldrig veta vad som är fel. Är du hungrig? Är det blöjan? Är du för varm? Det tar ett tag att lära känna varandra.
Eftersom vi inte visste vilket kön vårt barn skulle ha och för att det inte spelar någon roll för oss, hade vi köpt filtar och kläder i en mängd olika färger. Bland annat hade vi med oss en rosa filt. Denna filt svepte vi in Hugo ifrån början och han trivdes under den.
Personalen på BB Stockholm består till 95% av kvinnor, i alla fall så det ut så av dem vi träffade på. Min vuxenläkare var man. Annars träffade vi bara kvinnor. (Av de andra vi träffade på från Danderyds personal var han som skulle leda narkosteamet man, men byttes ut mot en kvinna och en syster på uppvaket var också man, annars bara kvinnor där också). De flesta klädda i BB Stockholms outfit i vita byxor och pikétröja och moderna värderingar rådde bland barnmorskorna och undersköterskorna.
Innan hemfärd måste barnet träffa en barnläkare. In i rummet tidigt på morgonen innan någon av oss var klädda kommer en man in vit rock, dvs något helt annat än vad vi tidigare mött. Han skulle se så att Hugo var hel och frisk och han säger till oss: Här har vi ett barn, en flicka av allt att döma med tanke på färgen på filten.
Det är ju så det är. Under det rosa täcket. Men under vår rosa filt låg en pojke, men han förtjänar att bli behandlad som den individ han är och inte för vad han har mellan benen. Och rosa, det är fortfarande bara en färg och inget annat.
Uppdaterat
Hugo under den rosa filten. I färg såklart.
12 kommentarer
1 ping
Hoppa till kommentarformuläret
Skönt att allt gick bra ändå! Jag tyckte verkligen inte att B var vacker men så blev hon ihopklämd rätt rejält också ;). Snittade barn är alltid lite vackrare! Alla trodde att B var en pojke trots vit filt, för stora barn är ju pojkar… Det är fortfarande samma sak f.ö.
Sugklockebarn ska väl vara de som ser mest deformerade ut, men det spelar ju ingen roll. Jag var väldigt groggy när Hugo lades på magen och fick egentligen inte ta i honom eftersom jag inte fick röra armarna (long story), så vad jag kände just där och då var väldigt blandat. Var också ganska chockad över att det var en pojke. Hade nog trott på på flicka som många andra i min omgivning. Man blir mer påverkad än man tror 😉
Haha, ja, det är sant men min förlossning- som inte heller är ngt man kanske skriver om överallt- resulterade i ett väldigt ihoptryckt huvud och axlar nästan ur led på B ;). Förstår det! Alla trodde att vi skulle få en pojke så jag är glad över att vi kollade upp det oavsett hur oväsentligt, spec som det effektivt dödade könsgissningarna! Hursomhelst är han ett mkt vackert barn även om det nu egentligen också är värdsligt ;).
Jag har kommit på att man kanske inte ska dela med sig av hemska förlossningar eftersom många faktiskt är rädda för att föda. Jag är själv inte den rädda typen så det är lätta att glömma det ibland. Tur att B kom ut som hon skulle iaf, även om hon var ihoptryckt 😉 Och tack, det är världsligt, men oavsett är han den vackraste för oss.
Efter 47 timmar med värkar och öppen 4 cm kom min loppa till världen med akutsnitt. Hon hade conehead hon oxå trots att hon kom från magen 😀
Usch vad jobbigt! Jag behövde inte vänta så länge, men det är jobbigt när ingenting händer.
En typ av böcker som aldrig skrivs men som väntar på att bli skriven. Vad är det för bok?
Jo, hur är det att vara feminist och pojkmamma.Alla böcker och alla samtal i media om mor barn relationer är om mor dotter.
Att vara pappas flicka betraktas som jättefint men inte mammas pojke.
Det var intressant. Jag har hört många som tror precis tvärt om. Att det skulle vara pojkmammor som oftare är feminister och tänker i termer av genus och könsroller. Nu har jag ju bara varit pojkmamma, ja mamma över huvud taget, i fyra dagar så vi får se om jag ändrar mig med tiden. Annars kanske jag skriver en bok 😉
Gratulerar! Gillar namnet Hugo.
Tack! Ja, visst är det fint 😉
Ah men så himla söt onge. rosa som blå, allt är fint. och spädisar finast av allt.
Ja, det är de verkligen! Du har något att se fram emot!
[…] att jag blev mycket väl bemött på BB Stockholm där vi valt att föda och som ni kunde läsa i mitt inlägg nedan blev jag bra bemött av så gott som alla jag mötte. Jag fick bestämma själv om smärtlidning […]