Det tog lite tid att läsa ut Vera Svansons dagbok för hjärtekrossade och bästistjuvar eftersom det kom ett långt sommarlov emellan. Jag och Hugo läser Moa de Briuns böcker om Vera Svanson tillsammans och det här är den tredje boken i serien. Böckerna är roliga och vardagliga, med små knorrar och de ges ut av Rabén och Sjögren.
Vera är tillsammans med Hugo och hon är jättekär. Det enda som stör henne är att hans kusin Otis är på besök nästan jämt och verkar inte gilla henne alls. Dessutom verkar Lise gilla Otis och de träffas allt oftare. En dag hittar Hugo ett halvt utdrag ur Veras dagbok som inte är speciellt trevligt mot honom, så han gör slut. Vera får aldrig möjlighet att förklara att det stod mer, bra saker, på lappen.
Veras hjärtat är krossat, hennes bästis är stulen och samtidigt håller hennes föräldrar fullständigt på att göra bort sig var och en för sig när mamman har fått för sig att fria igen till sin man och den inte ont anande pappan stör sig på grannens lövblås. Som vanligt kommer moster Bibban till undsättning och allt blir ännu mer rörigt och Vera vill mest göra sig osynlig.
Det är rappt och roligt och vi fortsätter att älska böckerna om Vera Svansson, min son och jag. Det är inte så mycket kärlek i boken som man skulle kunna tro och utan att avslöja hur det slutar kan man säga att Vera är en självständig tjej, som väljer att gå sin egen väg. Hon grottar heller inte ner sig i hjärtesorg, utan det hon sörjer mest är att hon och Lise är osams.
